vs bitter gnällig och rädd för nya saker.
Jag vet inte om det är jag eller dom som är vinnare i den här historien och jag kommer aldrig få veta om jag inte kan få vara mig själv vilken väg som är min. Så jag ska kanske vara glad. Men det känns fel att inte längre få jobba med snabbfot. Jag tyckte vi gjorde det bra hon och jag! Och att inte kunna använda mina erfarenheter och allt som jag kärt om mig själv och mitt jobb när jag vart borta. Jag har så mycket som jag hade ideer om och skulle göra när jag kom tillbaka. Visst jag håller med om att sats inte riktigt vart som jag ville från början eller som jag hade tillräckligt med kött på benen för att få fram det bästa ur. Men å andra sidan, ingen hade riktigt samma jobb heller så finns ingen att jämnföra med. Förutom Snabbfot då, men hon är ju grym och har mer jävlaranamma så henne tävlar jag inte mot. Jag vill bara dit! Men jag fick aldrig chansen att förstå allt hela vägen..
Att komma ut på golvet anser jag vara nått kul och nått spännande. Jag kommer ha en annan kontakt med alla och det händer något. Jag gillar tanken på att lära mig mer med datasystemet och att få röra på mig på ett annat sätt än jag gjort där inne. Men jag kommer tappa mycket kontakt med andra istället och ställas närmare människor jag inte ville komma nära oxå. Så det är väl på gott och ont.
Det som skrämmer mig mest är den underliggande egentliga anledningen. För vad den en är så är det alltid nått dumt med dem som blir runtflyttade. DET har jag lärt mig. Men dom som vet skulle aldrig säga det och jag kommer aldrig få veta. Det bränner fortfarande i vetskap om vad min chef i Sandland skrev om mig. Och vad mina över mig på jobbet hade för syn på mig innan jag åkte. Jag var inte hel och jobbet var en jobbig plats för mig att vara på. Det var för mycket skit i skallen medans jag ville mer än jag klarade av på jobbet. Ja, det var en enda rätt stor röra helt enkelt! Och det är den sidan jag visat upp av mig själv.. den inte riktigt underbara arbetskolegan.
Nåväl, jag får visa dem nu istället. Men det vart annolunda, nervöst och konstigt. Inte riktigt den känslan jag hoppades ha inför att komma tillbaka till jobbet. Magsmärtan vart inte mindre om jag uttrycker mig så..
Ja ja, nu har jag fått skriva av mig lite.
Var tvungen att starta Mu´s dator så jag kunde skriva av mig ordentligt. Poden är bra, men ibland hade en pad vart mycket bättre! Snart har jag min egen dator och mitt eget internet.. Snart är jag på jobbet igen, med en gamal gruppchef, nya och gamla vänner och nya arbetsuppgifter. Hm..
Kramar om//elinen
