Å plötsligt rasade min värld sådär ostadigt på sniskan som det bara kan bli ibland när man är jag. Familjen är lika mycket kärlek som det är energitjuvar.. jag vill så mycket men i det här fallet vet jag hur dåligt jag mår av att lägga mig i att jag håller mig borta så gott jag kan.. men det är familj. Den familj jag har och den jag är rädd om. onödigt rädd om kan hända!? Är det inte det ena så är det det andra och jag hatar åter människan som sprängde min fina glada bubbla och tvingade mig se allt hemskt. Jag är inte byggd för annat än att leende stötta på fast grund. Men med för mycket mörk verklighet och en grund som bara rasar isär är jag inte ens duktig på att vara jag just nu. Vart jag då ska få inspiration är det jag söker.. Jag vill åter hitta till då när det lilla fick mig att lappa ihop små sprickor i min bubbla. När det runt om inte var mörkt och kallt och krångligt.Solen skiner lite, & tur är väl det. Lite ljus i vardagen som tar sig in genom de skitiga fönstrena. Det är lördag. Jag är ledig! Och inte ett enda måste. Kanske endel hundgos och kackel om det blir tid. Kanske en fest ikväll. Men känner mer för att bryta ihop kontrollerat hemma med att bara drömma mig bort i ritblocket än på fyllan och villan när någon trycker till rätt knapp. Trött på snefyllor av det slaget. Den tiden är förbi..En ny spis. En ny kyl/frys. Jag hatar pengar..'Tur det finns stjärnor bland alla bittra spånskivor!'
