ElinLarsdotter

Det är skönt att vara svensk och kunna använda ordet lagom. Jag vill använda det i min beskrivning av mig själv.. mest för att jag inte ska låta så nedvärderande som jag är fullt medveten om att jag faktiskt är. Mot mig. Mot min kropp. Människor runt mig använder sina kurvor och gör sig ännu vackrare. Men jag vill bara krypa ur mitt skinn när jag vill vara lite finare klädd. Inget sitter bra längre! Och den enda som kan lösa det åt mig är bara jag. Det är skippa skit och röra på hullet som är medicinen som faktiskt kan lösa mitt problem. Och sömn. Jag behöver så sjukt mycket sömn. Sömn jag inte har tid och lust att lägga på det. Men saknar val.. om jag ska börja tycka jag är okej igen. Det är inte så stora saker som behöver ändras för att allt ska bli just okej. Men mage och lår, gärna lite rygg, ger mig mer min gamla form (åt det hållet) och där känner jag mig mer trygg. Och det skulle ge mig mycket. Att vara trygg iaf med mig själv. Och för att få till det behövs löpning, gärna lite yoga. Och minskar nått får man med resten på köpet, så funkar "punktförbränning" och det skulle inte skada. Och nog är jag igång för att nå målet. Det är bara att orka hålla upp fanan resan ut kvar. Kämpa! Och inte köpa hem dumheter. Borde inte vara så svårt. Borde inte vara lång väg till att komma i jeansen och kunna acceptera kroppen. Jag vill inte vara pinnig. Jag har inte långa ståtliga ben. Men iaf lite lagom. Så man ser ut att må bra. Inte var pluffsig och se ut som att man partar för hårt.