ömmande knän och slående ord i eko
Melissa Horn vaggar mig till sömn. Hon försöker, men egentligen (jag vet) så blir jag kreativ av hennes texter och stämma. Vill lägga mig med ett stort block på golvet och skriva och rita. Kladda med färg. Dricka vin. Gömma mig i en filt. Glömma bort tiden, strunta i klockan. Bara vara.. och plötsligt ringer det på dörren. Eller hur! Och där står någon som saknat att umgås med mig..
Jag tackar nu denna dag för allt. Jag har lagat kranar, kastat "handgranater" över containrar, haft givande trivselmöte med planering och både tränat handboll och tittat in på kanotpolon. Jag vill ändå ha flera timmar på dygnet. Aldrig är jag nöjd... eller är jag kanske det? Tillslut? ;*
Ta hand om er//E
Kommentarer
Trackback
