...
Det har vart en rätt tom blogg den senaste tiden. Anledningen till det har nog inte vart att jag inte haft tid, som jag gärna skyller på, utan prioriteringen har blivit annan.
Vad jag nu prioriterar kan vara rätt svårt att säga. Riktigt svårt faktiskt då jag inte riktigt är säker på vad jag gör om dagarna. Så så "smart" som jag är har jag insett att just bloggen kan hjälpa min se vad jag faktiskt pysslar med! (om jag nu lyckas få nått skrivet)
Jag vet inte vad jag ska börja med riktigt.. Som samtal så har jag väldigt svårt att börja tala för mig, berätta och nu oxå börja skriva saker som handlar om mig och mina tankar. Känns lite konstigt men jag är säker på att det som så mycket annat kommer ordna upp sig, bara jag ger det tid.
Tid är nog det enda jag känner att jag har, fast den går fort och tillochmed för fort.
Jul. Det är snart jul. Jag ser inte fram emot det. Inte ens lite. Eller jo, det är ju det jag gör. Jag vet att detta kommer vara en väldigt lärorik jul. En jul när jag för första gången ska lära mig lite om att vara själv. Den hårda vägen... Klart min familj kommer få stå ut med mig på dagen. Kalle Anka ser man ju helt enkelt inte själv när man heter Elin. Men jag känner oxå att jag behöver veta vart jag står på många olika saker, och julen är en tung punkt jag behöver rubba och känna på. Så jag ska bara bestämma hur hårt jag ska pressa mig innan jul och det kommer bli kanon..
Nyår är också en stor punkt som närmar sig. Så det blir väl som alla andra 23åriga singlar och till att supa sig redlös och springa runt med raketer på huvudet och i händerna. (det behöver man juförsig säkert inte vara 23 för :P) Nej, det har jag väl iallfall lärt mig får jag hoppas. Och vättet har jag inte tappat helt än, vad jag vet. Skallen sitter ju kvar. Ibalnd är jag lite för trångsynt. Självklart kan jag smussla in mig någonstans eller skapa nått kul, men eftersom jag inte vart med förr så drar jag lixom inte igång nått. Antagligen för att jag är rädd att misslyckas... Egentligen borde jag se det som att jag borde ha massa roliga ideer och tokigheter att bidra med istället. Men jag slår lixom krokben för mig själv. Dumt..
Idag har jag med insett att alla människor har bra och dåliga dagar. Bättre och sämre dagar. Att även den starka kan vara svag och den svage stark. Jag kände mig både och idag.. På träningen, med Jenny och nu när jag är själv..
Jenny frågade mig, mitt i prat, om jag vart arg, antagligen för att jag vart tyst eller drog ner ögonbrynen som vid huvudvärk. Nej min vän, jag blir bara tyst när jag försker tänka mig svaret. Det kommer inte ut ur min mun och kommer det ut så är det oftast så brett så det blir mer en tolkningsfråga än ett svar. När jag ska tänka runt frågan slår det stop. Jag gör som en berg och dalbana i huvudet och det tar lång tid att åka och är istort sätt omöjlig att följa med även för mig.. Så det är svårt att få "tanke-frågor". Men å andra sidan vet jag inte om jag tar upp och tänker på dem när jag är själv sen.....
Vänner. Jag har vänner. Många. Men hur vet man vilka är de där vännerna som alltid är där? Vilka som ställer upp för att dom känner sig skyldiga det? Vem av dem alla som ibland inte vill tala med än, men inte säger det? Och vem av dem som bara kan sitta och ge en en kram, för att vara snäll, när man är ledsen? Jag vet ett par såna, dom går att räkna på mindre än en hand, men dom finns. Är det dom som alltid kommer vara där? Eller finns det faktiskt någon gammal goding där ute som skulle vilja vara där ibland? Eller är det någon som känner sig glömd?
Vänner är svårt.. Men vänner behövs, för att dom värmer när hjärtat fryser.
Men då till detta: Vem är jag för dig?
Det här är svårt. Tjejer är så kompliserade. Kan vara så rått falska och så manipulativa utan att igentligen mena något annat än att dom har en dålig dag. Dom kanske bara behöver en kram..
Men killar. Dom är värre. Dom fattar tycke för en, när man är personlig.. Konstigt folkslag, mycket mystiskt..
Kursen jag ska på vecka 44. Den blir spännande... Är det något jag egentligen vill göra eller har jävulen flygit i mig?
Nått vanligt att avsluta med nu då...
Ja, min helg.. Haha, nej den har vart schizofren så det svämar över.
Men idag har jag äntligen tränat, fast jag glömde ställa klockan, fick jag i mig frukost hos familjen och han hämta väskan innan träningen. Kom i tid, före alla fakitskt vilket förånade mig, men endå var skönt. Tråningen var bra och skön på nått vis, fast jag blivit svag och fortfarande är aldeles för ovig. Jag vet dock inte vad jag vill med träningen. Vad jag har för mål med den.. Men det kommer väl det med, precis som äpplen på äppelträdet!
Avslutade träningen med prat om min tatuering som jag bestämt vart jag vill ha och vad det ska vara. Men jag är inte helt säker än på att jag vill vara tatuerad. Den kommer ju värkligen att sitta där resten av mitt liv, precis där jag vill ha den. Är det det jag vill?
Jenny följde mig hem sen. Det var skönt och kul. Fick förga hennes hår, laga mat och prata skit i flera timmar. Avslutades med tystnad framför en film. Finding nerverland. Jag kan se den så många gånger...
Oj, jag har glömt en sak. Fredrik, du ska ha en guldstjärna för att du och jag var de enda vettiga ;) Haha, vi fick många goda skratt! Tack för sista dansen och för trevligt busigt sällskap hela kvällen. Ni var flera, men endast Fredrik får gulstjärnan..
Men nu ser jag att som alltid är klockan aldeles för mycket, som vanligt. Blir en trött morgon i morgon.. Igen! Men jag behövde säkert skriva lite.. Jag skyller på det :P
God natt med er!!
Vad jag nu prioriterar kan vara rätt svårt att säga. Riktigt svårt faktiskt då jag inte riktigt är säker på vad jag gör om dagarna. Så så "smart" som jag är har jag insett att just bloggen kan hjälpa min se vad jag faktiskt pysslar med! (om jag nu lyckas få nått skrivet)
Jag vet inte vad jag ska börja med riktigt.. Som samtal så har jag väldigt svårt att börja tala för mig, berätta och nu oxå börja skriva saker som handlar om mig och mina tankar. Känns lite konstigt men jag är säker på att det som så mycket annat kommer ordna upp sig, bara jag ger det tid.
Tid är nog det enda jag känner att jag har, fast den går fort och tillochmed för fort.
Jul. Det är snart jul. Jag ser inte fram emot det. Inte ens lite. Eller jo, det är ju det jag gör. Jag vet att detta kommer vara en väldigt lärorik jul. En jul när jag för första gången ska lära mig lite om att vara själv. Den hårda vägen... Klart min familj kommer få stå ut med mig på dagen. Kalle Anka ser man ju helt enkelt inte själv när man heter Elin. Men jag känner oxå att jag behöver veta vart jag står på många olika saker, och julen är en tung punkt jag behöver rubba och känna på. Så jag ska bara bestämma hur hårt jag ska pressa mig innan jul och det kommer bli kanon..
Nyår är också en stor punkt som närmar sig. Så det blir väl som alla andra 23åriga singlar och till att supa sig redlös och springa runt med raketer på huvudet och i händerna. (det behöver man juförsig säkert inte vara 23 för :P) Nej, det har jag väl iallfall lärt mig får jag hoppas. Och vättet har jag inte tappat helt än, vad jag vet. Skallen sitter ju kvar. Ibalnd är jag lite för trångsynt. Självklart kan jag smussla in mig någonstans eller skapa nått kul, men eftersom jag inte vart med förr så drar jag lixom inte igång nått. Antagligen för att jag är rädd att misslyckas... Egentligen borde jag se det som att jag borde ha massa roliga ideer och tokigheter att bidra med istället. Men jag slår lixom krokben för mig själv. Dumt..
Idag har jag med insett att alla människor har bra och dåliga dagar. Bättre och sämre dagar. Att även den starka kan vara svag och den svage stark. Jag kände mig både och idag.. På träningen, med Jenny och nu när jag är själv..
Jenny frågade mig, mitt i prat, om jag vart arg, antagligen för att jag vart tyst eller drog ner ögonbrynen som vid huvudvärk. Nej min vän, jag blir bara tyst när jag försker tänka mig svaret. Det kommer inte ut ur min mun och kommer det ut så är det oftast så brett så det blir mer en tolkningsfråga än ett svar. När jag ska tänka runt frågan slår det stop. Jag gör som en berg och dalbana i huvudet och det tar lång tid att åka och är istort sätt omöjlig att följa med även för mig.. Så det är svårt att få "tanke-frågor". Men å andra sidan vet jag inte om jag tar upp och tänker på dem när jag är själv sen.....
Vänner. Jag har vänner. Många. Men hur vet man vilka är de där vännerna som alltid är där? Vilka som ställer upp för att dom känner sig skyldiga det? Vem av dem alla som ibland inte vill tala med än, men inte säger det? Och vem av dem som bara kan sitta och ge en en kram, för att vara snäll, när man är ledsen? Jag vet ett par såna, dom går att räkna på mindre än en hand, men dom finns. Är det dom som alltid kommer vara där? Eller finns det faktiskt någon gammal goding där ute som skulle vilja vara där ibland? Eller är det någon som känner sig glömd?
Vänner är svårt.. Men vänner behövs, för att dom värmer när hjärtat fryser.
Men då till detta: Vem är jag för dig?
Det här är svårt. Tjejer är så kompliserade. Kan vara så rått falska och så manipulativa utan att igentligen mena något annat än att dom har en dålig dag. Dom kanske bara behöver en kram..
Men killar. Dom är värre. Dom fattar tycke för en, när man är personlig.. Konstigt folkslag, mycket mystiskt..
Kursen jag ska på vecka 44. Den blir spännande... Är det något jag egentligen vill göra eller har jävulen flygit i mig?
Nått vanligt att avsluta med nu då...
Ja, min helg.. Haha, nej den har vart schizofren så det svämar över.
Men idag har jag äntligen tränat, fast jag glömde ställa klockan, fick jag i mig frukost hos familjen och han hämta väskan innan träningen. Kom i tid, före alla fakitskt vilket förånade mig, men endå var skönt. Tråningen var bra och skön på nått vis, fast jag blivit svag och fortfarande är aldeles för ovig. Jag vet dock inte vad jag vill med träningen. Vad jag har för mål med den.. Men det kommer väl det med, precis som äpplen på äppelträdet!
Avslutade träningen med prat om min tatuering som jag bestämt vart jag vill ha och vad det ska vara. Men jag är inte helt säker än på att jag vill vara tatuerad. Den kommer ju värkligen att sitta där resten av mitt liv, precis där jag vill ha den. Är det det jag vill?
Jenny följde mig hem sen. Det var skönt och kul. Fick förga hennes hår, laga mat och prata skit i flera timmar. Avslutades med tystnad framför en film. Finding nerverland. Jag kan se den så många gånger...
Oj, jag har glömt en sak. Fredrik, du ska ha en guldstjärna för att du och jag var de enda vettiga ;) Haha, vi fick många goda skratt! Tack för sista dansen och för trevligt busigt sällskap hela kvällen. Ni var flera, men endast Fredrik får gulstjärnan..
Men nu ser jag att som alltid är klockan aldeles för mycket, som vanligt. Blir en trött morgon i morgon.. Igen! Men jag behövde säkert skriva lite.. Jag skyller på det :P
God natt med er!!
