ElinLarsdotter

Nu skriker ögonen och jag vet att jag vill gå i morgon bitti.
Sov så gott mina vänner.

Bara vara i min lilla bubbla, medans världen fortsätter att snurra runt om mig.

Oj oj oj, det händer grejjer här hemma. Eller gör det det? Å bilen går bra? Haha, det är saker högt och lågt. Finns finns hur mycket som helst kvar och hur mycket som helst att ta beslut om vilken kartong det faktiskt ska ligga i. För jag ska ju vara i kartong över ett år nu. SÅ ÄR DET! JAG SKA LÄTT KLARA DET HÄR.. Tyvärr är det lite tungt att orka just nu. Det är mycket jobbigare att plocka ihop sig än jag trodde..
Eller vill jag bara inte minnas hur jobbigt det är att flytta kanske? :/

Men nu har jag inte tid att sitta här och skriva mer. Mu har gjort plats på vinden åt mig. Sängben saknas. Kartonger ramlar in. Snart ska jag lägga ner för idag och ta en film. I morgon är det vardag igen. Barnmorskan ska jag till och sen tippen. Så till K-ör för lite uppdrag. Gillar inte den lilla hålan men vad gör man inte?!

På tidag är det mer träning och onsdag smäller det stort. Jag är såå nervös så jag håller på att gå av. Och sen är det om jag blir av med lägenheten på det. Och torsdag tar jag ledigt för att flytta mer och hela dagen. Fredag är det jobba och sen slutklämmen. Se om någon ska få städa lyan åt mig. så jag slipper! Jag hinner inte om det ska vara uppbokat hela helgen. Jag MÅSTE SLUTA planera!!!!!!!!! :/

Sugen på bananpaj oxå...

Dagens låt bjuder jag lite fint på här:
(dominoefekten är oslagbar)

Det kastas, det flyttas runt. Det snurras runt..
Det lagas mat. Det springs runt.
Snart är det matkoma, film och chips på schemas.
Men först mer städa, packa, plocka och dona.

Hållar alla tummar och tår för att den som vill ha mitt lilla krypin vill ha det så fort som möjligt så jag är ute nästa vecka. Forever and ever!!

Nej, röjja vidare.
Trevlig helg alla!!
Kramar//Elin
Klurar och sjunger med till basens dunk

Ja, det är en känslofylld Elin som nu lämnar levnadsrapport. Jag har gjort massor med mina dagar fast det känns som jag inte hinner ett jota. Jag kliver innanför dörren på min lilla tomma boyta och får lixom inget gjort. Eller allt gjort, jag vet inte. Inte det som behövs göras och inte det jag vill göra. Då borde det inte bli nått gjort...
Jag höll på att börja gråta på jobbet idag. Står som vanligt med musik i öronen och jobbar med mina snå klurisar som jag lämnat åt mig själv på strategiska ställen genom de 2 åren jag jobbat åt försvaret ;) Så kommer en gestalt fram som ber mig vara kvar, inte åka och vara kvar här vid de andra. Jag har hört det förr, från både personer som inte har den minsta talan till de som betyder så himla mycket för mig vad dom säger och tycker. Men detta träffade precis där det smärtade. Jag vet inte om det är så att det är ett känligt ämne sen gårdagen eller om jag bara innerst inne har givit upp utan att vilja det över huvetaget. Jag vill åka! Jag vill göra det här! Jag kommer ångra mig, jag kommer tvivla, men jag vill! Jag har långt tills jag känner att jag kommer klara det sista kravet på mig. Väldigt långt. Och med noll i motivation är det inte den lättaste uppgiften. Jag vet inte vad jag behöver för att hitta självdisiplinen och de jävlar-annamma jag behöver heller. Men jag vet att jag måste hitta det snart, helst igår, för att klara detta. Jag har ju motivation att göra allt annat... Typ.

Ja, lönehöjningen är satt och jag har väl inte så mycket att tillägga på den punkten. Jag vet att jag vart kass, men hur jag än ser på det har jag bidragit med mycket kunskap inne vid oss från första början. En höjd stämning och flexibilitet. Men, det kan ju bara vara snack att det är sånt dom ska ha gått efter med.
Fast... jag är inte bitter. (inte nå klychit) Det kan bara bli bättre och jag i fråga, har blivit så mycket mycket bättre så det är inte klokt. (eh, var det jag som skrev det där?!) Skämt å sido så har det skett saker som jag inte har planerat för fem öre på och iomed mitt jobb, men det är inget jag kunnat styra. Har föresten tatuerat in "Bli aldrig intresserad i någon på jobbet" lodrätt ner mellan brösten och ner till naveln, utefall jag skulle glömma att jag bara är ett stycke kött med fin röv ;) Men nu är det andra tider och jag har enligt mig själv bra koll (bättre nästan bäst) koll på mina saker nu och på vad som händer och sker på min avdelning med. Så, eh, det kommer en tid för mig med. Dom andra är iallafall värda sina löner om dom inte skulle haft det dubbla. Alla har slitit hårt (nästan)

Den konstanta tröttheten är på mig som en igel igen och vart tar all tid vägen? Jag ska på mitt första föräldramöte snart och skulle kunna tänka mig springa naken några varv runt huset för att slippa. Men nee då, snälla Elin sitter snart i bilen påväg mot äventyret det är att helt plötsligt vara förälder till en 13åring. KAN NÅGON BERÄTTA FÖR MIG NÄR JAG SOMNADE OCH DÅ MED VARFÖR I H*LVETE NI VÄCKTE MIG??
Mina händer har (eller så har det inte vara så påtagligt förr) börjat skaka som om de har eget liv. Vi får se vad jag ilkas ta mig till med det och hur störd jag ska hinna bli på det. Det är faktiskt inte så jätte kul när fingrarna själva trycker på tangenterna på datorn efter ett träningspass.. eller när man ska göra beställningar och man skriver som att man är Agda 78.

Skriver nog mer när jag kommer hem. Tänker ha en datorkväll ikväll. Dejta datorn lixom!
Men sen när slog mina yttiga planer igenom? Eh, det gör mig så inget.
Får helt enkelt se vad som händer och fötter :D


Kram på er alla!!//Elin
Vet mer än jag vill veta
Hör mer än ni vill
Och ser mer än vad som är nyttigt