ElinLarsdotter

God marogon på er
Jag som inte har vart i branchen så länge när det gäller att jobba (har ju precis fått mitt första fasta någonsin) har mötts av ett fenomen som jag trodde hände de som var singlar i Amerikanska filmer. Man hittar kärlek på jobbet. Eller flörtar på jobbet. Eller hittar en ny på jobbet.
Jag kan inte sätta fingret på att det jag och M pratade om i fredags (tror bara han är trevlig) är ett sånt fenomen, men jag vet att det finns på andra arbetsplatser med. Den värkligheten jag krockade med när jag hört mig runt är så man kan slå bakåt volter.
Jag kan inte förstå mig på den personen som går hemmifrån ett belånat hus med 2 barn och man för att kliva in på sin arbetsplats och ha en "nykär" relation där. Jag kan se vissa saker "kloka(om det nu finns några).
Men att kunna gå hem och allt är som vanligt, det finns inte på mitt jordklot. Självklart borde den uttjatade långa relationen man haft sen innan sakta rasa sönder fast man låssas som ingenting. Självklart är den relation som inte innehåller ekonomi tänkande, tjafs, trötta kvällar och uppoch ner gångar den som man längtar efter. Det borde ju bli som när man var liten och inte behövde bry sig. Som en flört i skolan. Sånt har jag ju vart med om. Men vad jag vet flörtade jag bara med en åt gången...

Aja, ni förstår min poäng med detta och jag ville igentligen bara skriva att om jag nu ska behöva hitta nån ny, som jag absolut inte vill trotts uppoch ner (för det finns ju överallt), så har jag en så öppen relation med min Älsk att jag skulle berätta det vid första aningen. Jag respekterar honom och tycker om honom och skulle ALDRIG villja bli behandlad på annat vis själv. Därför är öppenhet och mycket prat den bästa medicinen mot lögner och annat skit som bara blir jobbigt och mörkt. (älsk som lärt mig =))

Nu ska jag snart ut på tropp med mina bröder och far. Tror jag har smält det här jag behövde skriva nu... Känns bra att ha det på "papper" nån stans. Hihi