utan betydelse
Jag var aldrig mer än en dröm för dig. En tanke. Tänk er en flicka man ser i en tidning och tänker "undra om den tjejen skulle vilja ha mig"... Jag känner mig som den tjejen. Välprövad, utan talan och inte värd någonting.
Men jag var ju vacker att titta på!
Du gav mig aldrig tiden. Den tiden jag fick var den tiden jag fick och det var den tiden du fick mig. Sjönk in i dina ögon. Drunknade i dina fina ord och dina berättelser. Berättelser om oss som vi skulle uppleva. Saker vi skulle göra ihop och äventyr vi skulle fullfölja.
Jag fick den tiden när du inte tänkte på henne. När du inte skulle hämta hundrna/träffa henne och den tiden som du kunde tänka dig träffa mig.
Jag förstår att hon låg kvar. Dina älskade vänner måste påmint dig om henne hela tiden. Själv fick jag inte ens bjuda dig på mat. Fick inte ge tillbaka och fick inte bjuda. Fick inte lämna några spår skulle jag vilja påstå.
Du skulle åka förbi dina föräldrar och visa upp mig den där gången. Kommer du ihåg? Jag tror inte ens dom var hemma! Du skojjade bara först och kunde sedan köra skämtet så långt som du gjorde för att du såg hur nervös jag vart. Jag såg ut som ett lik och ville inte visa det första intrycket av mig. Jag trodde jag skulle få vara med, typ nu. Nu är jag bara den lilla jobbhoran. Det är ju så underbart att jag faktiskt har ett namn i din familj..
Julen är en tid för förlåtelse sa mig en vän häromdagen... Jag vill bara spy på det. Vi skulle ha ledig jultid ihop. Du och jag skulle ha tid att hitta på saker på tu man hand ihop. Vi skulle kunna äta frukost ihop, lunch och kvällsmat. Vi skulle kunnat åkt och shoppat och skrattat ihop. Vi skulle göra saker ihop när du kom hem. Istället fick jag ingenting!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Ni vet den där flickan i filmen. Hon som egentligen betyder allt för honom. Men han säger inget... Den flickan är inte jag. Jag är den som står berdvid och inte betyder någonting när dom träffas igen. Den som funnits vid hans sida och inte spelar någon roll längre när hon dyker upp igen. Jag är en ingen. Inte ens en skugga på ett fotto. Inte ens nått du egentligen någonsin mer vill se.
Du säger att jag betyder något. Att jag är någon för dig. Att jag har vart nummer 1. Jag sväljer och tror dig. Men vet du min vän, du är minst lika bra på att försköna det du säger som jag. Göra det mindre smärtsamt för dig själv. Om du ens känner någon smärta. Jag tror inte du gör det.. Jag tror faktiskt att jag bara var den där flickan i tidningen som det kunde vara kul att pröva på.
Allt du sa om henne måste vart lögn från första början. Allt som inte var bra och allt hon gjorde du inte förstod. Det måste vart lögn det med. För hur i hela friden kan du annars gå tillbaka till den tjej som faktiskt inte gjorde dej i ditt liv, erat liv, lycklig? Gå tillbaka till nått du säger till mig inte saknat förens...? Förens förra fredagen
Du har lärt känna mig. Hur kan du ens tro att jag skulle ställa mig där i hockeyhallen och skämma ut mig för att göra henne ledsen? Hur kan du tro att jag åkte dit för att jävlas när vi inte hade sätts på så länge? Vad var det som fick mig till den onda människan?
Var vi tvugna att byta roll? Var vi tvugna att byta ansikte jag och ditt"ex" för att du skulle kunna ta tillbaka henne. Eller har det aldrig avrt så.. Alltid vart hon. Hon och dina älskade 4benta vänner..
Jag är lurad.. Ingen säger det till mig men så är det.
Inte ens du, du som lovat mig att vara ärlig
Jag hatar ordet förlåt
Jag hatar att bli lovad
Jag hatar att du satte dig in i mina drömmar
Jag önskar att jag vore död...
Men jag var ju vacker att titta på!
Du gav mig aldrig tiden. Den tiden jag fick var den tiden jag fick och det var den tiden du fick mig. Sjönk in i dina ögon. Drunknade i dina fina ord och dina berättelser. Berättelser om oss som vi skulle uppleva. Saker vi skulle göra ihop och äventyr vi skulle fullfölja.
Jag fick den tiden när du inte tänkte på henne. När du inte skulle hämta hundrna/träffa henne och den tiden som du kunde tänka dig träffa mig.
Jag förstår att hon låg kvar. Dina älskade vänner måste påmint dig om henne hela tiden. Själv fick jag inte ens bjuda dig på mat. Fick inte ge tillbaka och fick inte bjuda. Fick inte lämna några spår skulle jag vilja påstå.
Du skulle åka förbi dina föräldrar och visa upp mig den där gången. Kommer du ihåg? Jag tror inte ens dom var hemma! Du skojjade bara först och kunde sedan köra skämtet så långt som du gjorde för att du såg hur nervös jag vart. Jag såg ut som ett lik och ville inte visa det första intrycket av mig. Jag trodde jag skulle få vara med, typ nu. Nu är jag bara den lilla jobbhoran. Det är ju så underbart att jag faktiskt har ett namn i din familj..
Julen är en tid för förlåtelse sa mig en vän häromdagen... Jag vill bara spy på det. Vi skulle ha ledig jultid ihop. Du och jag skulle ha tid att hitta på saker på tu man hand ihop. Vi skulle kunna äta frukost ihop, lunch och kvällsmat. Vi skulle kunnat åkt och shoppat och skrattat ihop. Vi skulle göra saker ihop när du kom hem. Istället fick jag ingenting!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Ni vet den där flickan i filmen. Hon som egentligen betyder allt för honom. Men han säger inget... Den flickan är inte jag. Jag är den som står berdvid och inte betyder någonting när dom träffas igen. Den som funnits vid hans sida och inte spelar någon roll längre när hon dyker upp igen. Jag är en ingen. Inte ens en skugga på ett fotto. Inte ens nått du egentligen någonsin mer vill se.
Du säger att jag betyder något. Att jag är någon för dig. Att jag har vart nummer 1. Jag sväljer och tror dig. Men vet du min vän, du är minst lika bra på att försköna det du säger som jag. Göra det mindre smärtsamt för dig själv. Om du ens känner någon smärta. Jag tror inte du gör det.. Jag tror faktiskt att jag bara var den där flickan i tidningen som det kunde vara kul att pröva på.
Allt du sa om henne måste vart lögn från första början. Allt som inte var bra och allt hon gjorde du inte förstod. Det måste vart lögn det med. För hur i hela friden kan du annars gå tillbaka till den tjej som faktiskt inte gjorde dej i ditt liv, erat liv, lycklig? Gå tillbaka till nått du säger till mig inte saknat förens...? Förens förra fredagen
Du har lärt känna mig. Hur kan du ens tro att jag skulle ställa mig där i hockeyhallen och skämma ut mig för att göra henne ledsen? Hur kan du tro att jag åkte dit för att jävlas när vi inte hade sätts på så länge? Vad var det som fick mig till den onda människan?
Var vi tvugna att byta roll? Var vi tvugna att byta ansikte jag och ditt"ex" för att du skulle kunna ta tillbaka henne. Eller har det aldrig avrt så.. Alltid vart hon. Hon och dina älskade 4benta vänner..
Jag är lurad.. Ingen säger det till mig men så är det.
Inte ens du, du som lovat mig att vara ärlig
Jag hatar ordet förlåt
Jag hatar att bli lovad
Jag hatar att du satte dig in i mina drömmar
Jag önskar att jag vore död...
Kommentarer
Trackback
