ElinLarsdotter

Jag är påväg.. men jag vet inte vart. Jag vet att det här är en bra känsla. Samtidigt som den gör mig rädd.. Förändringen i mitt beteende gör mig rädd. Allt konstigt..
Hur ska jag kunna komma någonstans när jag varje dag hör lögner?
När ska jag kunna börja lita när du fortfarande ljuger?

Varför kan jag bara inte en morgon vakna och skita i allt dumt helvete?
Varför vaknar jag inte en morgon och inse att man inte ska lita på någon?
Varför kan jag inte bara se ljust i allt igen? Vara mer positiv..

Kameran laddar.. Den ligger på golvet i sin kartong. Jag har kikat på den. Känt den i mina händer. Den är min nu och jag är såå nöjd över den. Men den hjälper mig inte, som jag hoppades... Den, som så mycket annat, bara är. Kanske att den hjälper i det långa loppet. Kanske.. Precis som men exakt allt annat så får jag se hur det blir. Planerar inte mine helger längre.. tar dom som jag känner.(läs som jag orkar) Kan inte lova ena dagen att jag ska vara social nästa. Det funkar inte, för då sviker jag den jag lovat något.
Jag tror jag skriver här för att följa mina dalar och branter.  Jag vill skriva allt bra jag faktiskt upplever med om dagarna. Dom där små men så betydelsefulla sakerna.
Utan allt jag kommer ihåg om några dagar är allt det tunga. Alla små saker som gör mina dagar värre än dom borde behöva vara.
Orkar inte mer inatt.. nu får det vara bra..
Jag ahr iallafall lärt mig en ny sak idag. Skrämmande!!

Kram på er//Elin