En tisdag i tapperhetens kappa

Jag har precis bekänt en sak för MaMu. En känsla som inte riktigt har funnits i mitt huvud på väldigt väldigt väldigt väldigt länge. Spännande utveckling enligt mig.. Chockande och.. ja, inte speciellt jag. Men någon gång ska jag väl börja!

Sovit få timmar inatt. Antagligen däckar jag ehmma direkt idag. Det är helt sjukt hur trött jag är. Och stressad. Fru Stress håller på att göra mig hyper. Jag får inte ner pulsen. Jag..Åh.. Jobbar vidare helt enkelt! Någon gång lär jag mig handskas med det. En dag kommer jag tacka alla för att dom stöttat mig och jag utvecklats. Men just nu.. Just nu är det bara ännu en sak som gör mina nätter lite svårare.
Men, det blir bättre snart. Snart blir det säkert det..

Man måste åka bergådalbanan ner för att sedan kunna åka upp igen, eller hur var det?

Kör vidare nu...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0