Hosta, stavfel och en pysselkväll alá Elin

Don't give up
Because you want to burn bright
If darkness blinds you
I...I will shine to guide you
Everybody wants to be understood
Well I can hear you
Everybody wants to be loved
Don't give up
Because you are loved
You are loved
Don't give up
It's just the weight of the world
Don't give up
Every one needs to be heard
You are loved
Don't give up
Because you want to burn bright
If darkness blinds you
I will shine to guide you

Everybody wants to be understood
Well I can hear you
Everybody wants to be loved
Don't give up
Because you are loved

You are loved
Don't give up
It's just the weight of the world
Don't give up
Every one needs to be heard
You are loved


Det är äntligen helg mina vänner och det jag vill mest i hela världen är att få bli frisk. Jag vill träna! Det bara kryper i mig.. :/ Det är innebandy med polon på måndag och de sista box och kick passen på det. Säkert det sista innebandyn med jobbet med. Jag VIIIILL! Jag är ju igång nu.. Varför blir det såhär?? Piiiiina...
Just nu sitter jag och suger på karamellen Nyårsklänning. Den tilltalar mig och är väldigt god! Frågan är hur mycker pengar jag har att spendera på den. Eh, det finns säkert nått i garderoben som går att ha. Bagybyxor och linne, det är kärlek det!
Hostar och hostar, snorar och krampar i magen. Visst låter det bra?!! Jag ska på ljus och pysselparty inom 6 timmar. Inte så sugen på ljus, men pyssla är aldrig fel :D
Ska försöka hålla mig undan lite med tror jag. Se om mamma bjuder på lite vin, då blir jag nog frisk ;) Hoppas går iallafall alltid.
Har stött på fenomenet att det är svårt att släppa, igen. Inte mer än vanligt genom mig, utan denna gång hur tydligt det är att det är stort problem som människor runt mig har (inklusive mig..) Hur fort man formar sig efter sin omgivning och i dessa fall, den man tycker om. Hur omöjligt allt blir utan och hur djupt man gräver ner sig för denna människa, som om man kapat benen och givit bort sin andningförmåga, på så kort tid. Hur man skadar sig själv genom att inte släppa på nått. Att ha kvar "det här gjorde vi.." isället för att försöka släppa och hitta nya personer och tillfällen man gör saker..
Sen är jag helt fel person att ge tips på detta, då jag hitintills suger hårt på" släppa taget" fronten. Men man blir klokare allt eftersom. Alla fall gör ont. Men nu vet jag att man får sätta upp en tid som är okej för depp, sen är det slut med det. Man måste få gråta, men bara en viss tid. Och sen får man tvinga sig ut. Jag tror aldrig man hittar tillbaka helt, aldrig är ett hårt ord men jag tror det stämmer. Men allt handlar om vart man själv sätter gränser och mål. Ska jag vara mig själv på fredag och må bra så är det dit man kommer till fredag. Det är du som bestämmer över ditt liv och vad du gör med det. Se till att styr det med nu. Ta tyglarna, fatta rodret, lär dig styra brädan på de vildaste vågorna. Ta kontroll! Och du är i ditt mecka igen!
Så, mitt tips!
Jag kommer behöva läsa det här i Afghanistan sen... Hallelulia.
Just, Afghanistan ja. Det närmar sig. Kryper sig på skulle man kunna säga. 9 jan är det jag som åker till K-ängen och får göra alla tester. Hur hårda dom kommer vara och om jga kommer klara det, det vet ingen. Men jag vet att jag vill. Jag vet att jag kommer gråta floder om jag skulle misslyckas. Jag vet att det kommer smärta båda vägar. Men denna väg är mitt sätt att komma någonstans på många sätt och vis, och jag vet att det är många som inte gillar tanken. Jag kan meddela att jag inte är 100% bekväm med tanken på marken jag komme ha under mina fötter och grannen runt knuten. Men allt annat, människor, allt jag kommer lära mig, världen jag kommer få se. Jag vill inte byta bort det. Jag vill inte missa denna chans. För hur jag än vrider på det är det nu eller aldrig. Alltså NU!!
Det svider att lämna alla här hemma. Men vad är 6 månader av våra liv? Och vad kommer jag få av de 6 månaderna. (Antagligen huvudvärk av att studera hur allt funkar och av att förstå min på människor som är mitt roligaste intresse, studera människan och skapa förståelse) Men jag kommer tillbaka till den" trista" vardagen sen med ny energi och en massa ideer och kunskap. Leker med tanken. Trivs med tanken. Jag bara ska klara det här!
Men först tror jag att jag ska klara av några virkningar och bekämpa förkylningen!

Kommentarer
Postat av: Jenny

Inte alltid så lätt att släppa taget, hoppas det inte är mig du vill släppa taget om :/ eller att du vill att jag ska släppa... För det tror jag inte att jag kommer att göra! :) Saker man gjorde är ju för det mesta fina minnen som man har och som man vill återuppleva ihop med den man gjorde det med, kanske inte göra samma sak igen men iaf prata om och minnas ihop. Så har man mycket gemensamt så ska det nog mycket till innan man vill släppa taget, och många krokben och svek för att det ska vara värt att släppa...



Skönt att höra att du skriver så här för det låter inte riktigt som du, men en bra sida som du verkar ha hittat, att det blir vad man gör det till och har man bestämt sig så kan det alltid bli bra!! :) Bokar jag något på tex en fredag så ser ja till att må bra och gör det... Iaf om jag tolkar dig rätt...



Sen är det nog svårt att släppa, visst att man kan ta in nya personer i sitt liv men de ersätter aldrig de personer som en gång varit nära en, iaf inte i min värld.. Man har så mycket gemensamt som är svårt att släppa taget om, saker man gjort ihop, minnen man har, hemligheter man berättat osv...

2011-12-11 @ 17:25:26

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0