ElinLarsdotter

När ens vilja är lite för högt över ens huvud så händer det aldrig i världshistorien att jag når den. Om jag inte har min vilja, tanke och (ja vad ska man kalla det..?) hopp som drar mig upp och fram, vad har man då? Jag vill itne riktigt vara på den plats jag är idag. Och ibland tror jag helt seriöst att det är så att det är just viljan att komma härifrån som gör att jag inte kan göra just det.
Drömmer mig bort till dået som gör mer smärta än nytta. Ändå så sitter jag fortfarande i hamocken. Gungar i den och känner vinden i mitt hår. Ändå finns det inget som blir bra av det. Jag gör ingen skillnad. Så jag kan lika väl sitta där och gunga. Känna smärtan krampa i magen och luta mig bakåt för att släppa en tår eller två.
Hopp är något som inte får lämna människan. Ställa sig på balkongkanten och vingla lite lätt över kanten. Så gör man när man inte ser hopp.
"det finns dom som har det värre" är det ända jag hör ibland. Japp, det finns många som har det värre än mig. Många många. Men jag tror oxå på att dom som har det bättre i ens närhet gör så gott man kan efter förmåga och utefter hur mycket en människa betyder för en annan, för att få upp alla till en bra nivå.
Så vad gör många människor i min närhet?! (svara på den du ;))

En dag är alla lyckliga. En dag är alla glada över att dom har det dom har runt sig. En dag har alla känt den känslan. En underbar värme och lättnad över att faktiskt vara där man är. Den man är. När man vaknar upp ur vardagen och inser det. Då är man nära himlen..
En dag har alla känt det. Endel får det aldrig mer än så. Andra hela livet...