ElinLarsdotter

Jag tänker och tänker. Jag känner ju själv att det snurar på inombords. Men jag kom på mig själv med att inte kunna uttrycka tanken. Det är som att dom egentligen inte finns. Att jag bara (KÖÖÖÖÖÖÖÖÖR) kör på min dag, utan tankar. Men då kan det inte hjälpa att jag frågar; Vad är det då som är?

Jag har haft den här känslan förut. Jag känner igen den. Då tänkte jag med. Massor tänkte jag. Men kunde inte få dem till ord som lämnade min mun.. Nej, istället så var jag bara. Utan talan..
Kan det vara så att jag har diskutioner med mig själv i huvudet? Isåfall får dom "diskutionerna" gärna stanna där för kommer dom ut så hamnar jag på hem eller liknande och sånt är ju sällan eller aldrig hälsosamt :P

Jag vet inte hur jag ska sätta ord på tankarna just nu. Så jag får väl låta dom vara osagda och oskrivna. En dag kanske det är så att jag har ett sätt som gör att jag kan memorera tankarna och därmed även uttala dem. Det vore skönt. Jag vet inte om det är så bra bra att inte kunna göra det..

Fundera vidare nu//Elin