I dom gröna ögonen

de los ojos verdes

Dom är inte gröna just nu, utan svarta.
Det vita är rödsprängt. Inte av tårar. Absolut inte!!
Dom är röda av trötthet...

Trött på all skit som blivit av att jag litade och släpte in en manipulativ människa som sa sig tycka om mig i min värld. Tror ni mig inte? Jag kan visa er. Be mig och ni får se..
För ni kan inte gå runt och tro det är mig det är fel på. Att jag tagit allt fel. Att jag uppfattat det "mer seriöst" än det var. Att jag inte har någon anledning till att ha taggarna utåt när det gäller honom..

Ska bli spännande framöver. Mycket spännande!

Jag är så glad att jag kom ur det hela innan det blev värre. Jag hatar sättet han gjorde det på. Sätta mig i öknen, naken utan minsta ord eller karta. Men han som är så snäll... DET ÄR DET SOM ÄR FELET!
Han är snäll. Men han kan dra åt helvetet ganska ofta. Tror han är nära vän med Hades...
Han är en feg skit som inte står upp för vad han faktiskt sagt och gjort!!!
Såna människor är inte världa någonting... förlåt, nu fick jag ångest... Tillåt mig gapskratta!!!!!!!

Okej nu har jag fått ur mig det där. Men jag tror att jag är långt ifrån klar. Arg är jag fortfarande. Dock kan min, inte allt för muntra, (not)pianotrallande musik hjälpa till att hålla mig kvar i detta läge. Det är skön musik att trilla in i när jag känner såhär. Känns förbannat skönt att äntligen vara arg.
Så där jävulskt frustrerad. Kryper i kroppen fast den är helt slut...

Men jag är nöjd. Bara han inte ljuger ihop en massa skit för att rädda sin rygg. Då blir jag tokig. För det är mina vänner som han ljuger för då. Och det är inte okej. Det lilla lammet kommer få se vargen då!!
För jag låter honom och hans vara. Fast han inte är värld det..







Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0