Du är inget pris jag kan vinna
MaddaMu frågade mig på vår prommenad i måndags vad jag skulle slå på på träningarna. Vilken aggrition jag ville ha ut på att boxas. Jag vet inte, vart mitt svar. Jag hatar ingen.
Nu vet jag vems ansikte jag ska se framför kuddarna när jag börjar slå.
Mitt eget..
Jag är så enormt trött och arg på mig själv. Så pass trött så jag inte vill umgås med människor. Dom har inget utbyte av det längre. Det kan dom inte ha. Jag är inte jag längre. Inte glad. Absolut inte positiv. Det finns inget bra längre. Jag har raderat bort det från mig själv och börjat med nån plågotid som ser ut att drabba alla jag rör vid.
Jag önskar så att jag slapp tänka mer. Aldrig mer en enda tanke. För dom mal sönder mig. Bit för bit. Mina drömmar med. Sakta sakta mals jag sönder innifrån och vill bara bort.
Ni förstår att det var mycket som var bra med mig, men inte tillräckligt bra.
Saker som jag gjorde bra, var inte så bra endå.
Och allt han gillade med mig, var inte så mycket att gilla.
JAG ÄR BARA ETT STORT SKÄMT!
Vill bara försvinna. Sluta tänka. Sluta känna. Hitta mig själv igen..
Men jag vet inte hur jag ska komma ut ur den här jävla, jag vet inte vad det är, skiten helt enkelt!
Jag kände mig så jävla bra med honom. Som en del i nått stort. Stark och okrossbar.
Nu, nu skulle jag vilja att någon kom och befriade mig från det här. Själv klarar jag det inte...
Har tyvärr lovat åka ut på landet ikväll. Ska bara handla och sen åka dit direkt. Berätta att det är tungt och att jag är trött. Får säkert vara själv där med om jag ber om det. Hoppas det. Orkar inte..
Jag får utbyte för du är min vän Elin!! Jag tänker fortsätta vara den du förklarade för din mamma att jag var när jag satt bredvid dig i bilen!! en riktig Jenny och Elin kväll tror jag kan vara aningen lite bot, en sån kväll då vi är oslagbara ihop och håller ihop, du och jag mot världen liksom!! :) korten vi pratat om kan med vara en idé att se tillbaka på allt som vi gjort kul tillsammans, gamla klassen osv.. man måste försöka hitta de små positiva sakerna och de saker som gör att man är glad åtminstonne för stunden! Som att åka pulka efter bil, med mera....
Jag hittade hit på något sätt! Vet inte vad jag ska skriva riktigt Elin, men... Jag tror du vet att jag vet hur du känner just nu, inga ord i världen kan ändra på det och tyvärr finns inte den där personen eller saken som kommer och räddar en, hur liten man än känner sig så fungerar det inte så i den vuxna världen - tyvärr :/ Men... Vill i alla fall du ska veta att Idish finns om du vill fota lite eller så :) Som sagt, jag kan inte säga några meningar och få allt dumt att försvinna, men jag kan i alla fall försöka förstå hur du känner och få dig att se allt det bra som finns i livet. Allt det bra som jag ny-upptäckte för 1 ½ år sedan, ja... du vet ju. Det är bra att du skriver tror jag, det lättar på alla känslor som annars blir outhärdliga, jag gjorde likadant. Du har så många runt dig som älskar dig Elin, oavsätt om du är glad, positiv, ledsen eller pessimistisk. Det enda som betyder något för alla dom runt omkring är att du blir bättre, starkare och kommer ur det här när du själv är redo för det. När man går på sådana här minor som du gjort nu så är min erfarenhet att när allt det jobbiga väl tar slut så har man lärt känna ännu en del i sig själv vilket gör det lättare att se det tidigare nästa gång. Jag har gått på många minor, och dom har gjort ont - Verkligen ont. Men minorna har gjort mig till den jag är idag, och dina kommer göra dig till den du kommer bli, så håll ut, rid ut stormen så kommer solen i dina ögon tillbaka!
// I
