Överallt ser jag dem..

Magarna. Jag ser de glada, leende kvinnorna med sina magar överallt. Vad vill dom mig? Och inte nog med att dom förföljer mig, den sötaste av dem alla går runt på mitt jobb varje dag och är underbar. Jag ler åt henne.. Jag ser hennes lycka mitt i illamåendet. :)

Har sett dom där magarna rätt länge nu. Började nog ungefär samtidigt som jag fick mitt fasta jobb och andra vart arbetslösa. Dom förföljde mig överallt. Ikea var fullt av dem. Semesterna var dom på. Big inn. Överallt. Men jag tonade ner. Jag var inte där då..
Och nu, nu är det mil dit.

Jag vill inte vara jag med en mage. Jag vill ha en familj. En famn. En lycklig kärleksfull famn helt enkelt. Precis som vem som helst vill. Ett liv där man tar och ger. Med jobbiga saker att prata om och roliga saker att prata om. Med drömmar långt bort och saker som snart händer.
Jag vill ha en stark familj som ställer upp på varandra. Enkelt!

"Det finns en miljon påsättare" fick jag höra en gång. Det stämmer. En miljon sånna. Men väldigt få män som vill stå för sina "påsättningar"...
Enkelt att bli med kula. Svårt att bli med trogen man!

Hon står framför mig på jobbet och mår så illa. Samtidigt ler hon och håller sig uppe. Hon kämpar och älskar ändå det lilla livet hon har. Skojjar om framtiden och glittrar lite fint i ögonen när hon talar om det. Nästan så hon spricker ut och bubblar på hejdlöst, men behåller ändå lugnet!

Jag vill med att hela världen vet när jag bär ett barn. Alla ska veta och jag ska vara världsstolt. Världens bästa mamma ska jag bli...
..en dag. Någon gång :)


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0