Se framåt, spotta bakåt!
No, this is not the time or the place for broken hearted
Cause this is the end of the rainbow
Where no one can be too sad
No, I don't wanna leave but I must keep moving ahead
Cause my life belongs to the other side
Behind the great ocean's waves.
Cause this is the end of the rainbow
Where no one can be too sad
No, I don't wanna leave but I must keep moving ahead
Cause my life belongs to the other side
Behind the great ocean's waves.
För inte allt för länge sedan, jag skulle nästan kunna ta på det fortfarande, så var jag inte den jag en gång var. Jag tappade mig själv på vägen mot nått jag trodde mig kunna ta på. Påväg mot nått jag såg fram emot så mycket att inget annat egentligen betydde ens nästan lika mycket. Visst, lättfångad och glasklar har jag aldrig vart känd för, men jag trodde att jag var tvungen att hålla kvar i kanten. Att jag inte kunde simma. Idag tackar jag mig för det, för drunkna gjorde jag nästan endå när stora bitar av kanten försvann och jag tappade greppet. Tankarna var mörka och ville dränka mig. Mina vänner och min familj kunde inte annat än se på...
Thank you for the morning walks on the sweet sunset
And for the hot night moments
For the fantasy in my bed
I take a part of you with me now and you won't get it back
And a part of me will stay here, you can keep it forever, dear
And for the hot night moments
For the fantasy in my bed
I take a part of you with me now and you won't get it back
And a part of me will stay here, you can keep it forever, dear
..dom kunde inte hjälpa mig. Den enda som jag trodde kunde ville inte ens.. nej, ingenting. Så allt jag förlitade mig på att hitta nått att ta mig vidare hos, som var en väldigt nära vän, fanns inte, ville inte, när jag behövde. Och det gjorde mig ännu mer instängd. Ännumer misstänksam och misstroende. Mot alla. Jag ville slå mig fri. Ville sätta ord på vad det var som gjorde att jag låg tills jag hade blåmärken, att jag log och var med men aldrig sa nått av mening och som gjorde att mina tårar rann när jag stängde in mig innanför dörren.. Så jag stängde ute allt för att inte såra. Inte göra illa genom att inte berätta det som orden inte räckte till. Var tyst. Vilket sårade mer...
Long distance love, does it work?
All the miles in between get in your head
No, I don't wanna go
I don't wanna go.
För ännu inte allt för länge sedan, jag kan se det framför mig om jag blundar, fick jag mig en påminnelse. En påminnelse om varför jag höll mig i kanten så hårt. Fick en tillbakablick mot det som gjorde ont. Det som gjorde att jag redan innan kanten försvann stängde in mig, blundade för faktan och sniffade på de luddiga molnen. Det fick mig att skratta åt mig själv. Skratta och le så det värkte mer i mig. Det kändes...bra(?!)En påminnelse om att inget är annolunda. Ingenting har blivit till det bättre. Bara jag.. Jag trillar dit gång på gång igen. I det godtrogna, i de snälla orden och allt annat nonsens. Jag gör det överallt och blir arg varje gång jag kommer på mig själv. Men jag lär mig. Någon gång kan jag..
Bye, bye rodeo girls I'm gonna
Love you wherever I go I'm gonna
Come back so we can play together
All the miles in between get in your head
No, I don't wanna go
I don't wanna go.
För ännu inte allt för länge sedan, jag kan se det framför mig om jag blundar, fick jag mig en påminnelse. En påminnelse om varför jag höll mig i kanten så hårt. Fick en tillbakablick mot det som gjorde ont. Det som gjorde att jag redan innan kanten försvann stängde in mig, blundade för faktan och sniffade på de luddiga molnen. Det fick mig att skratta åt mig själv. Skratta och le så det värkte mer i mig. Det kändes...bra(?!)En påminnelse om att inget är annolunda. Ingenting har blivit till det bättre. Bara jag.. Jag trillar dit gång på gång igen. I det godtrogna, i de snälla orden och allt annat nonsens. Jag gör det överallt och blir arg varje gång jag kommer på mig själv. Men jag lär mig. Någon gång kan jag..
Love you wherever I go I'm gonna
Come back so we can play together
Att inte kunna sätta ord på det man har inom sig är jobbigt och svårt. Min väg ur det var helt klart att skriva. Jag har så många brev, så många texter, som ingen någonsin ska få läsa. Block fulla med allt från det som smärtar till minnen om helt andra saker. Saker som oxå finns inom mig. Texterna hängde sällan ihop. Flög iväg från verkligheten och upp över träden för att gång på gång störta. En dag vart störtlandandet till en nödlandning. Och nödlandningarna vart bättre och bättre. För där nere fanns alltid en familj och vänner med öppna armar. Endel mer än andra, men endå där och bevakade för att kunna sträcka ut en hand..
Dom lämnade inte min sida och fanns där bara jag bad om det. Jag trodde nog inte det var så lätt.
Idag kan jag stå och gå! Jag har hittat många nya sidor hos mig själv och har många "mindre bra" men kvar. Dock är det nog bara endel av livet. Endel av att lära sig livets läxor och få err som får en att minnas. Jag är glad över att jag kunde ställa mig upp. Utan att skynda, bara låta det läka. Och jag har lärt känna mig själv..
Jag är stark!!
Tack vare bland annat dig!!
Tack alla som alltid vart där för mig!
Ni är mer världa än ni kan ana :*
Ps: Jag vill säga att det inte kommer hända igen. Men som med alkohol ska man aldrig skrika aldrig. Jag ska bara fråga vinet nästa gång om inte öl vore bättre.. ds.
Idag kan jag stå och gå! Jag har hittat många nya sidor hos mig själv och har många "mindre bra" men kvar. Dock är det nog bara endel av livet. Endel av att lära sig livets läxor och få err som får en att minnas. Jag är glad över att jag kunde ställa mig upp. Utan att skynda, bara låta det läka. Och jag har lärt känna mig själv..
Jag är stark!!
Tack vare bland annat dig!!
Tack alla som alltid vart där för mig!
Ni är mer världa än ni kan ana :*
Ps: Jag vill säga att det inte kommer hända igen. Men som med alkohol ska man aldrig skrika aldrig. Jag ska bara fråga vinet nästa gång om inte öl vore bättre.. ds.
Kommentarer
Trackback
