ElinLarsdotter

Ibland så tror jag att jag fortfarande lever kvar i min bubbla av sagor, musik och lyckliga slut. Men jag vet så säkert att världen inte funkar så. Hur lätt man än gör det för sig och hur gärna man än vill så går det inte. Se dig själv omkring. Vad är det du ser? Ser du dina vänner/arbetskamrater som de par som "lever lyckliga i alla sina dagar"? Eller har dom en formsvacka, just det här året? Eller är dom påväg att skiljas? Eller nygifta kanske?
Det är en öm värld som alltid verkar ha grönare gräs på andra sidan staketet. Dock tror jag att det som är kärlek kan hålla genom alla väder, över alla hinder och genom all eld. Eller tror jag på det?
Sanningens ögonblick (*trumvirrviell*) Nej.. jag tror faktiskt inte på det. Jag tänker inte ljuga eller försköna värkligheten som jag ser det.
Jag vet att om jag bara bytte synsätt så skulle världen vara en mycket ljusare plats. Att om jag bytte synsätt att se på människor runt mig skulle jag må mycket bättre. Men det är lite hö i maskineriet som inte gör det lika lätt att genomföra skörden av faktan som de korta gånger jag haft "formsvackor" förut.
Mitt "manshateri" är inget man skojjar om längre, det börjar bli fakta, vilket är förbannat irriterande. Och skrattretande. Vad har jag alltid sätt i människan? Hopp, förbättringsmöjligheter och en orginell personlighet. Haha... Japp, det är dax att ta en människobemötandekurs :) :)

Så idag ska det knådas på mig om det blir som planerat. Jag ska låna ut mina inlines till Idisen och sen bara glida resten av dagen, det lilla som kan tänkas finnas klart. Och dricka hinkvis med vatten. Vatten är bra! Ja, vi får väl se vad som hinns med. Nu känns det som snuvan är borta helt, nästan, iallafall.

Nix, jobba sig lite till nu då kanske. Det ser ut att finnas att göra, som vanligt här!!
Så glad att jag har min Mp3 och att jag sprungit av mig endel på innebandyn.

P o K


Den dagen du började tvivla var den dagen jag vände och sakta gick åt andra hållet. Ingen följde efter..