ElinLarsdotter

Bara för att jag kan..

Jag har många söta och endel mindre söta tics jag dragit på mig det senaste året. Jag kallar dem tics, för dom är nya, kramar sig fast och jag ska bli av med dem. Endel saker skrämmer mig fortfarande, fast dom inte borde. Ibland kan jag vakna upp och vilja springa iväg. Men jag har alltid ett tryggt ansikte bredvid mig som gör att jag stannar. Eller en trygg miljö som jag älskar. Jag vet att det finns trygga famnar runt mig och alla glada goa som alltid lyssnar och bollar med mig. Och dom vet hur jag är, dom där goa snälla runt om. Så jag lixom rullar på och är glad för det..

Så nu till mitt hoppande. Det är ju så fint uttryckt att ibland måste man våga hoppa och hoppas att någon fångar upp en. Japp, jag hoppar. Mest på plats just nu. Men jag övar. Och jag är numera griiiiim på det :D

Allt för nu!
Ikväll är det Pesto, pasta och bacon på menyn ihop med "så mycket bättre"! Löv iT!!
//Elinen