Nedräkningen slut

..I only wish you weren´t my friend
Then I could hurt you in the end
I never claimed to be a saint
Ooh, my own was banished long ago
It took the death of hope to let you go..

Tisdag och allt i min planering sprack! På gott och ont.. Mitt huvud är smällfullt och mina nätter hinner jag inte ens märka att jag somnar innan klockan ringer. Sover jag ens? Så när hyresbolaget ringer och säger att jag får betala för den j*vla lägenheten 2 månader till så blir jag jätte besviken på dem. Varför kan dom inte vara lite tillmötesgående och trevliga? Men när det smältit in så insåg jag att min kropp precis sagt ifrån totalt. Tecken efter tecken visar att det är nära till det där stadiet som jag hållit mig så långt ifrån jag kunnat, både i tanke och fysiskt. Men denna lilla putt fick mig att se och jag avslutade dagen med att gå in på kontoret och ta bort min flyttledig-dag på torsdag. Satsar istället på jobba på och innebandy med dom grymma medarbetare jag har <3 Hem och skulle genomföra mitt nästa 14-is ryck jag har på att-göra-listan. Pappa och bror kom förbi så jag fick kramas och dom fick se och höra hur det låg till. Så kom jag 15 minuter försent till min avrättning så det får bli i morgon ;)
Har precis sålt sängen till Snabbfot och hon kommer och hämtar den i morgon. Saker åker ut och pengar rullar in. Vem blir ledsen? Inte är det jag inte..
Så, nu är det inte så brottom med packandet längre och inte långt efter det erkännandet spikade jag fast veckans alla träningspass på 5röda och gick bara timmarna efter på det första. Där var det såklart nått som fattades i kroppen, men det är snart tillbaka. Ska bara "kurera" det... Nu sitter jag bara och mår små illa och hoppas svättas klart snart.. Ska sätta mig i duschen (i badkaret) och bara vara en stund.. Musik och nervarvning avslutas med att somna framför tven, i vanlig ordning (..ska bara ligga och blunda och lyssna en stund..)

..So break yourself against my stones
And spit your pity in my soul
You never needed any help
You sold me out to save yourself..

Nu skriker ögonen och jag vet att jag vill gå i morgon bitti.
Sov så gott mina vänner.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0