I am a lion, down in the jungle..
"You,
me
We're face to face
But we don't see eye to eye
Like fire and rain
You can drive me insane.."
me
We're face to face
But we don't see eye to eye
Like fire and rain
You can drive me insane.."
Att prata kanske aldrig har vart min starka sida?!
Att skriva är jag bra på. Stava? KASS! Uttryka: ja!
Har byt design på min blogg, så välkomna till denna nya look ;)
Nu då? Föräldramötet. Jag liknade det mycket med jobbet. Rektorn (chefen) lägger upp en pressentation som är klockren. Förändringar, utveckling och nya möjligheter. Bildspel. Allt låter underbart! Malmaskolan ligger i topp på mycket! Sen kommer frågorna. Men inga frågor kommer..
Sen delas det in i mindre gupper och åter igen blir det rum för frågor. Här drar gnället igång. Hallelulia säger jag bara. Nej, jag ska inte överdriva. Men.. suck! Klart att dom vill sina barns bästa. Men att ta klagomål på schemat måste dom ju förstå är så gott som omöjligt och inget en kontaktlärare kan göra nått åt. Och skolmaten kan inte heller kontaktläraren göra nått åt. Eller att ett barnen ungdom tröttar ut sig så på gympan att hon somnar när hon kommer hem, det behöver inte vara gympatidens, lärarens eller schemats fel. Det kan vara många andra faktorer. Blinda föräldrar som bara vill barnets bästa. Som inte ser. Bara det dom vill, hoppas och tror.
Hur som helst så vart jag toksugen på läraryrket. Högstadielärare. Kaosets entrum! Åldern med taggiga rosbuskar. Endå lockade det. Lärare med inriktning på mobbing, kroppsspråk och psykologi. Jag tror det skulle vara nått jag skulle trivas med. Men att vara lärare är ett slitigt jobb för psyket. Mycket runt om måste vara bra, nästintill perfekt, för att man ska orka och se själv vad man gör och bör göra. Om det är utbildaren, utbildningen eller de som utbildas det är "fel" på.
Så dagens konstaterande lyder: Suget finns, suget faller...
Avslutar med dagens ordspråk: "en elefant glömmer, men inte så fort..."
God natt nära och kära!
Nu ska jag sova lite och hoppas på att det blir den första tisdagen i mitt liv som kan gå fort?!
Någon kanske kan hjälpa till med det?
Nu då? Föräldramötet. Jag liknade det mycket med jobbet. Rektorn (chefen) lägger upp en pressentation som är klockren. Förändringar, utveckling och nya möjligheter. Bildspel. Allt låter underbart! Malmaskolan ligger i topp på mycket! Sen kommer frågorna. Men inga frågor kommer..
Sen delas det in i mindre gupper och åter igen blir det rum för frågor. Här drar gnället igång. Hallelulia säger jag bara. Nej, jag ska inte överdriva. Men.. suck! Klart att dom vill sina barns bästa. Men att ta klagomål på schemat måste dom ju förstå är så gott som omöjligt och inget en kontaktlärare kan göra nått åt. Och skolmaten kan inte heller kontaktläraren göra nått åt. Eller att ett barnen ungdom tröttar ut sig så på gympan att hon somnar när hon kommer hem, det behöver inte vara gympatidens, lärarens eller schemats fel. Det kan vara många andra faktorer. Blinda föräldrar som bara vill barnets bästa. Som inte ser. Bara det dom vill, hoppas och tror.
Hur som helst så vart jag toksugen på läraryrket. Högstadielärare. Kaosets entrum! Åldern med taggiga rosbuskar. Endå lockade det. Lärare med inriktning på mobbing, kroppsspråk och psykologi. Jag tror det skulle vara nått jag skulle trivas med. Men att vara lärare är ett slitigt jobb för psyket. Mycket runt om måste vara bra, nästintill perfekt, för att man ska orka och se själv vad man gör och bör göra. Om det är utbildaren, utbildningen eller de som utbildas det är "fel" på.
Så dagens konstaterande lyder: Suget finns, suget faller...
Avslutar med dagens ordspråk: "en elefant glömmer, men inte så fort..."
God natt nära och kära!
Nu ska jag sova lite och hoppas på att det blir den första tisdagen i mitt liv som kan gå fort?!
Någon kanske kan hjälpa till med det?
Kommentarer
Trackback
