ElinLarsdotter

5 veckor kvar är ingenting, egentligen. och tanken på att det är totalt 10 veckor kvar här nere (+2 hemma) så är det nästan fy på den som gnäller och har hemlängtan. För snart kommer man se tillbaka på den här tiden som bra, som så många andra minnen av äventyr man har. (inte av alla, men många iallafall)

Att det bara gått en vecka sen golligocken åkte däremot, DET är sjukt. Det har vart så segt här nere de 2 veckorna jag vart här så det finns inte på kartan ens. Första veckan gick ju an för då var det att hitta tillbaka till gängerna och skapa sig hållbara matrutiner och träning som var det som drev. Plus massa lägenhetsplaner som hamnade på papper. Men att den här sista veckan gått så segt ä helt otroligt! Förstår inte hur det är möjligt. Och nej, Det är inte bara Gockens fel att det går sakta. Alla har det segt. Alla utom dom som har jobb på "sitt område" (fast alla skulle kunna allt så vart det såklart inte så på långa vägar) som dom får se så hettsigt ut. Men inte ber dom om jälp och inte tänker jag ställa mig där och vara ivägen heller.. Vill dom greja och ha det så så får jag försöka komma på nått annat.. Tyvärr så är ju mina småjobb klara på en kvart, typ, eftersom jag åter ingen inte kan det där "bara försvinna bort" eller "få ett jobb att da ut på tiden". Jag har då aldrig vart med om ett ställe som kräver att enkla jobb blir så krongliga..

10 veckor i träningens tecken blir nog max 9 då det är planer på lite alkohol, filmmaraton och "gå till Amerikanska matsalen för att äta sig mätt på efterrätterna" den sista veckan i Afghanistan. Och sola, hoppas det år att sola. Jag ska steka dagarna igenom så mycket det går, hjälpa de nya en timme och sen ut igen. Köra lite så.. jag menar.. det är lättare att lära sig själv än att komma ihåg allt någon sagt till en. 10 veckor alltså.. det är ingenting av mitt liv.. Som en regndroppe i havet.

 

En av våra medarbetare åker hem för evigt i morgon. Komme inte få se honom mer. Antagligen inte alls för min del då jag inte är någon runtresande chef av något slag. Det känns lite hårt faktiskt! han är jättesnäll och alltid pratglad och trevlig. Inte för att jag träffar honom dagligen, men ibland brukar jag smita in på posten och prata lite skit.. sån är ju jag.. men nu håller jag mig nästan borta. Gillar inte när bra människor måste hem till sitt igen. han ska he nått nejdå-aktigt ikväll på en av barerna. Hejdå och öl är inget jag gillar så jag smiter nog förbi den nyrakade karln och snor en kram innan han sltar istället. Lycka till M!!

 

Och just påtal om M, BB har fått ett nytt namn. Läs och begrunda: Sockerskärt.. Japp! Så är det, och jag tucker det är jätte jätte kul. Men kan inte tänka mig böja använda mig av det, det passar lixom inte lika bra i min mun som i S´s . Dom två är bra sköna och får min dag att gå liiiite fortare än det kulle göra utan dem helt klart.

 

Morgonpromenaden idag: Check! Och jag gillar mina varma soliga mornar. Dels så får jag vara med om soluppgången varje dag på den, vänja mig bitvis med ljuset och värmen där jag stolpar fram. Skulle lika väl kunna sova till 7 för att klä mig, äta och sen gå och jobba 8, men nej. Det är ju så att jag inte har så mycket annat för mig. Eftersom jag kommer i säng senast runt 9 på kvällen är en uppstigning kl 04,55 inte nått om stör. Jag vill ändå nörda ca en timme på morgonen innan jobbet och före det måste jag äta frukost om viktnedgången ska vara möjlig och om jag lika väl går upp tidigt för att nörda kan jag gå upp en timme tidigare för att röra på dököttet med. så är det gjort. Och eftersom jag inte hinner innan solnedgången på kvällen om jag oxå ska hinna äta kvällsmat så finns ingen annan tid att utföra det på.

Å, det ser ut att bli yoga nästa söndag med. YEEEES!! Hoppas hoppas hoppas hopppas hoppas!

 

Nu jobba lite till idag då. Knappa lite sega dataprogram, gå in i någon bastuburk eller kanske träffa massa trevliga kunder? Vi får helt enkelt se. Solningen får sin start i morgon.. tyvärr men okejdå ;)

Kramar om en massa//Elinen