ElinLarsdotter

 

Endel dagar är bra dagar. Endel dagar är det bra skrivdagar. Och endel dagar är jag på botten. Idag är en bra skrivdag! Idag har jag peppat och vart rakt ut äckelärlig. Bra? Dåligt? Vem vet.. inte jag iallafall. det är inte jag som avgör om min ärlighet svider i någon annans öron. Kanske även själ.. Att sanningen ligger i betraktarens öron och ögon är jag inte alltid säker på. det finns prsoner som hör och ser det dom vill. jag har stött på dem, en och en.. Men ibland så är det där uppenbara så enkelt så jag vill skrika vederbördan i ansiktet.

 

Ibland funderar jag på om det inte är bättre att utrota andra delar av mänskligheten än de de största "hat-grupperna" gillar att hacka på.. Jag skulle rösta för mytomaner, lögnare och ja varför inte.. fler finns det allt..  Vad är det som gör mänskligheten svag? igentligen...? Ensam är Inte stark.. Ensam är kall och vilsen. Hur skulle ett barn klara sig utan sin familjs värme och kunskap. Vad blir människan i ensamhet? Ingenting.. Vi blir vad vi lär oss av livet och dom runt om. Frågan är då vad jag blir..? Oj vad jag ska umgås med de allra bästa när jag kommer hem. Tror att jag var rädd att förändras. Hållt mig undan.. för vad?! Då har jag förändras. Och jag är inte den som inte sitter i din soffa och tar upp din tid.. sorry mina vänner ;)

Har man en gång börjat ljuga kan man aldrig komma tillbaka till sanningen utan att krypa. Endel människor kryper aldrig, är för stolta, och bygger upp en värld som är så skör att allt kan rasa bara 2 "fel" personer träffas! Vad händer egentligen då? När det ena, som ledit till det andra, som skapat det man har och är nu.. när det väl rasar, vart hamnar denna starke självsäkra då? Nej sanningen gör ont, men den avgör. Antingen läker den och blir starkare än innan. Annars så bryts allt av och blir trasigt. En tid. Ibland en lång tid. För att tillslut byggas upp igen. Ibland med samma delar, oftas med nya. Dom SANNA bitarna..

Gör man om samma misstag flera gånger? Eller lär man av att leva? Frestas vissa av att förstöra glada människor? Måste alla vara realister? eller kan det få finnas människor som gränslöst sprider lycka och kärlek till dem denne gillar? Kan man få vara en drömmare utan att ha finder av den anledningen att man är glad?

Sen den här "perfekta idyllén" den passar inte mig. Jag spyr åt antydan.. men ler i ärligheten. Den spirande lyckan likt en regnbåge. God som ond.. ibland gör lyckan med ont.. Ont att se för andra. Men bara den äckta lyckan svider i andras ögon. Allt annat är bara godis för den nyfikne... Människor. Ibland skyr jag er som pesten. Men mina vänner låter ni vara!

 

Så.. jag har nu tömt mitt huvud på det som var för kvällen.

Ska nu duscha och sova mig peppad på mitt livs första yoga pass! Önska mig lycka till <3

Kramar om//elinen