ElinLarsdotter

3 dagar har jag vart här nere nu. Känns inte som jag gjort nått annat i hela mitt liv. Lite dålig humor måste jag få påstå.. Jag menar, inte ska man väl behöva byta jobb varje halvår för att inte tröttna?! Eller?

Visst, det finns massa saker som jag skulle tycka var kul att göra. Men sålänge man har en människa runt sig som helst vill att man gör allt denne tänker vore bra att jag gjorde är det smått omöjligt att göra både denna och mig tillfreds. Så, det slutar oftast i att jag gör det jag kan och tycker är rätt okej.. som alltid behövs göras: Städa! Jag plockar ordning bland papper, sopar golv, fyller på där, ser lösningar och förbättringar där, hjälper en kund där och lägger tillbaka de 20 pennorna i pennstället. Ja.. ni förstår tänket. Plockar undan skiten som ingen annan vill ta i men ändå tycker att någon borde göra. Jag tar den pucken.. endel dagar är det så mycket kunder så man knappt hinner tänka städ-tanken, andra dagar kan man hinna få det riktigt snyggt.

 

Ibland blir jag såhär skrattretande intresserad av att berätta för folk att endel saker som dom ser stört omöjliga inte är omöjliga ens nästan. Att dom löser sina "problem/uppdrag" bara dom tänker till. Endel sånna löses med hjälp av vänner, bara dom hakar på. Andra problem löses bara man vågar pröva nått nytt eller se saken på ett nytt sätt. Och jag vill ju då retsamt dra in en kommentar så personen i fråga blir medveten om hur enkelt världsproblemet blir löst. Men borde jag det egentligen? För jag är säker på att det inte registreras självmant! Jag kanske bara borde vara tyst och samla på mig så att jag kan pysa ur mig när det verkligen behövs?! (för samlar på mig det gör jag.. högvis i allt) Eller ska jag som god vän bara skita i det? Då blir jag väl inte god vän?

Det är klurigt. Som vän tror jag dialogen är det viktiga, den ärliga dialogen. Men här nerifrån passar den mig inte. Därför tyst! Stackarna till mina vänner får det tyft när jag kommer hem.

 

Hahaha och den där "Ahan" jag avslöjade för Mu i telefon för några månader sen, den uppenbarade sig framför hennes ögon som en självklarhet på min ledighet. Jag älskar min förmåga att bara känna känslan av när någon är lite extra "kärleksfull". Jag säger bara: Hur kunde hon missa det? Hon som är den som verkligen har öga för det där ingen vill man ska se?! Roligt tycker jag det var iallafall..

 

Idag är ingen vanlig dag för det är Golligockens födelsedag hurra hurra HURRAAAAA! Jag tänker inte sjunga för honom, besparar honom det. Har nog redan falsktonat sönder hans öron under någon låt i Epoden redan :P Han blir hela 30 år den grabben och han vill inte riktigt hålla i faktan. Men det vet jag inte om jag med kommer vilja om 5 år. Det är den dagen den sorgen helt enkelt.. Finns så mycket kvar att leva för, så var gör en siffra?!

Ska se vad vi hittar på för att fira av honom. Vet inte vad man kan ge honom för en "toppendag" här nere.. Men kan ju försöka. Det ska jag göra :)

 

Nu är klockan 07,53 och jag ska vandra in på förrådet för att känna dagens puls.

Kramar om//Elinen

 

Ps: VG+ i matväg igår (minuset kom på att jag drack en annanas"mer". Och nu på morgonen ca1 timmes promme i soluppgången och morgon solen. Glad tjej efter 9 timmars sömn :) ds.