Medaljparad och kräftafton

Pinsamt nog höll jag på att svimma idag under medaljparaden. Läskigt värre.. Jag ville bara inte gå därifrån. Militärer gör inte så. Det är typ hallshuggning på sånt. Men nej då, där stod jag och gick ner på knä kanske 4 gånger under paraden. Hua.. Vart mycket bättre direkt utan basker och jacka i skuggan, men vet inte vad..
Och efteråt kom orden "det är för att du inte äter ordentligt".. Jag höll på att strypa människan. Säger den som äter som en mus och inte en milimeter fastnar på. Jag blir tokig!!! Sånna personer har ingen talan i mitt liv helt enkelt! Iallafall inte när det är samma människa som berättade för min kollega när jag var borta att jag bannemej inte hade gjort något annat än seta framför datorn.. Endel tar sig friheter, skenheliga satar!
Men medaljen fick jag och 7 nya kort vart tagna under eftermiddagen. 3 av chefen på alla brudar samlade och 4 påvägen hem med den vackra solnedgången och bilen framför. Mellan det åt och sov jag, men huvudet på ett träbord bredvid en kräfthatt. Finns med andra ord fina fottobevis på en "däckad elin på kräftskivan". Bjuder på den! Det var alltså kräftor på menyn efter paraden. Det var inte de största kräftor (knappt, om ens, lagliga) eller saftigaste smakrika jag ätit. Men det var kräftor och det är tanken som räknas här nere, helt klart! Vi fick hattar och förkläden som tillhörde temat. Det var stämmning, ljus och utsmyckning. Mycket bra gjort! Tackos var det med, då vi aldrig hade blivit mätta på bara kräftor. Passade min nya matstil perfekt, kött och grönsaker :) För jag äter VISST!!! jag blir så förbaskat irritért..
Men nu är klockan mycket och jag tog mej ju både dit och hem utan att kräkas med! Har haft svårt att åka bil den senaste veckan, förutom när jag kör. Så att åka fordon här fanns inte på kartan i min värld. Dock var det första jag fick veta att vi skulle åka på denna resa. Nervös var ordet! Åkspysjuka är inget gott med..
Men som sakt det gick ju bra och jag svimmade ju faktiskt bara nästan.. så, gott betyg såhär i det stora antar jag.. eller? Kan bara skratta..
Det bästa och det som lugnade mig var att Golligocken kommer fram och säger "jag såg hur du vinglade, stod berädd och skulle fånga dig när du svimma". Skulle han? Säkert.. Men vem vet, han kanske faktiskt är snäll och inte bara retas.. Kändes bra iallafall.
Och sen när BB nyss säger, jag tror på vattenbrist, fast jag int nämt min irritation så tackar jag även honom. Han ÄR en vän..
 
Nu gå till tältet för att ta mig vidare till duschen och sen soooooova. Tröttast..
 
Kramar om//Elinen

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0