"Den lätta vägen är aldrig den rätta vägen"
Nu har det gått 2 veckor och jag är garanterat både med och insnöad i det som komma skall. Det är en spännande resa jag givit mig in i och jag kan lova att jag funderar både 1 och 2 gånger per dag vad det här egentligen är, av många anledningar. Vi är en grupp på 9 tappra som jag är en pusselbit i. Det är 2 i gruppen som har erfarenhet och sen mina 2 grabbar som vart ner förra året en kortare period. Jag är yngst (vilken chokc va?!) och sen är det 30 och uppåt enda upp till 60 plus. Det är ett härligt följe som jag garanterat kommer lära mig både det ena och det andra av.
Första veckan då! Jo, det var inryck. Mtrl upp över öronen och min armbåge gjorde sig lyckligt påmind när väskvis med saker drogs över bänkarna. Efter sådär en 4 väskor skulle detta släpas till rummet och in med de mesta i skåpet för att sedan leta upp vapen och in med de i kassun. Och så var grunderna klara för att få rullning på detta grönklädda åbäke. Jag kan aldrig påstå att jag är ett fan av de stela, kalla och stilrena grabbkläderna. Ingen häck ska man ha, inga lår och sitter inte kläderna slim så håller de inte värme. Alltså är mitt bagybekväma tema mycket hotat. Jag luskade snabbt fram ett förslag på gramtidens försvarskläder. One piece! Det enda som behövs modifieras i denna underbara konstrukton (underbart ful med för, och på, båda könen) är matrialet och så någon forma av stretch i grenen så dom inte spricker vid övningar. I övrigt ger jag denna konstruktion allt förtroende och håller tummarna på att högkvarteret gillar min idé ;)
Men åter till inrycksveckan; det verkar vara överlevnad före enlighet så efter mycket kläder så är Elin igång och driver sig själv in i det sista i dessa underbara kreationer. Vi har gas och brandprov vilket är både enkelt och roligt i min mening. Kallt såklart då vintern inte behagat komma som den ska och minusgrader och isbitar blåser i de kalla vindarna istället för att bara vara vitt och minusgrader. Aja, jag slapp tårgas i ögonen och jag släckte både gubben och diselbadet.
Vi hade även två dagar skjutning. Första dagen var, likt den andr,a aningen stressat och ostrukturerat. Det fanns ingen som helst (jag är ledsen att behöva skriva det men..) säkerhet. Försvaret är i mina ögon känt för det eviga och återigen eviga tracklandet. Steg för steg. Gång på gång. Timme efter timme. Men detta inte bara förvånade mig. Jag funderade dagen igenom på om jag bara var helt dum i huvudet. Om det var så att jag som gjorde värnplikten för ca 5 år sen skulle komma ihåg hur Akn funkar som flytande vatten fortfarande. Visst, det sitter inte långt inne. Det som så mycket annat är som att cykla. Men inte ens en spark i rätt riktning fick vi. Inte ens.. Nej, jag vågar inte ens skriva det. DET VAR KASST UPPLÄGG HELT ENKELT! (Jag är inte ensam i min förrvirrade åsikt) Så jag är besviken. Jag gillar ju att panga. Inte bara gillar... det bor en liten skjutgalning inom mig ;)
Vi hade en hel dag sjukvård med. Mer sånt. Meeeer!! Utbildning på de närmsta artiklar vi kommer ha till hands och på "strypsnaran" vi kommer ha i fickorna. Ja, det var bra saker vi fick öva på och se och höra om. Sen var det olika stationer med händelser som hänt. Jag gillar det. Det är spännande och bara man ser de viktigaste och börjar med det viktigaste så är det bara att ploga igenom och hålla ögonen öppna. Min grupp fick bra feedback.
Så var det datasäkerhet. Internetsäkerhet. Jag och mitt bloggande är en stor risk!! Nee.. inte jag inte. Jag har börjat tänka fram ett system som kommer göra mitt bloggande till nått som inte kommer hota någon form av säkerhet. Och jag är en kass "checka in" facebookare så jag ser mig som helt tät ;)
Gymmet då?! Jo, det var ett helt okej gym. Det är ju bara jag med mina tix som har endel att jobba på. Jag blir ju tokig på att jag inte kan visa mig bland massor med folk på ett fullt gym. Grabbarna står och spänner sig framför spegeln och ser ut att veta exakt vad dom gör. Själv känner jag mig som en vattenmelon som bara ser ut att göra fel och efter att istort sätt bara tittat in i rummet är mitt själförtroende i botten. Men, jag tog mig i kragen och cyklade en bit och sen sprang jag lite efter det. Gjorde endel step up och sit ups och så fick jag BB att hålla mittsarna åt mig en stund. Jag var så glad över att min armbåge klarade av det hela.
Vi hade även ett fystest som innehöll multitestet och därefter bip testet (som är istället för 2 km då det var glashalt och livsfarligt att försöka) Multitestet gick bra. Jag vart faktiskt väldigt nöjd. Dock faller jag mycket på att jag inte har armstyrka i världsklass. Men klarade minimumgränsen och det är ju helt okej då vi inte ens behöver göra testet. Men, jag vill göra det igen!! Känner att jag måste göra det igen. Löpandet då? Nej. där behöver jag få endel insikt i att jag inte är helt världelös. Jag har ingen som helst vilja eller motivation till skiten. Jag kan diska, damsuga och tvätta en hel vecka, bara jag slipper den där kvarten av tråkigt lullande. (men inställningen ändras, läs vidare och se..)
Så var den veckan över. Jag var glad över att jag överlevt och åkte av någon konstig anledning till jobbet och pratade runt med alla saknade. Förstår inte att jag kan sakna em så mycket på så kort tid. Betyder mer för mig än vad dom tror... Så jag störde arbetet med min närvaro och lämnade över Snabbfots mössa som jag tracklat på ett tag nu. Tror hon gillade den ;) Så åkte jag med Mu hem. Trött och glad. Åkte hem till min familj på landet där jag spenderade kvällen med vin och god mat.. Så var veckan över. Vila väntade mig lördagen och på söndagen var det sim och styrke. En ny vecka tog fart :)
Första veckan då! Jo, det var inryck. Mtrl upp över öronen och min armbåge gjorde sig lyckligt påmind när väskvis med saker drogs över bänkarna. Efter sådär en 4 väskor skulle detta släpas till rummet och in med de mesta i skåpet för att sedan leta upp vapen och in med de i kassun. Och så var grunderna klara för att få rullning på detta grönklädda åbäke. Jag kan aldrig påstå att jag är ett fan av de stela, kalla och stilrena grabbkläderna. Ingen häck ska man ha, inga lår och sitter inte kläderna slim så håller de inte värme. Alltså är mitt bagybekväma tema mycket hotat. Jag luskade snabbt fram ett förslag på gramtidens försvarskläder. One piece! Det enda som behövs modifieras i denna underbara konstrukton (underbart ful med för, och på, båda könen) är matrialet och så någon forma av stretch i grenen så dom inte spricker vid övningar. I övrigt ger jag denna konstruktion allt förtroende och håller tummarna på att högkvarteret gillar min idé ;)
Men åter till inrycksveckan; det verkar vara överlevnad före enlighet så efter mycket kläder så är Elin igång och driver sig själv in i det sista i dessa underbara kreationer. Vi har gas och brandprov vilket är både enkelt och roligt i min mening. Kallt såklart då vintern inte behagat komma som den ska och minusgrader och isbitar blåser i de kalla vindarna istället för att bara vara vitt och minusgrader. Aja, jag slapp tårgas i ögonen och jag släckte både gubben och diselbadet.
Vi hade även två dagar skjutning. Första dagen var, likt den andr,a aningen stressat och ostrukturerat. Det fanns ingen som helst (jag är ledsen att behöva skriva det men..) säkerhet. Försvaret är i mina ögon känt för det eviga och återigen eviga tracklandet. Steg för steg. Gång på gång. Timme efter timme. Men detta inte bara förvånade mig. Jag funderade dagen igenom på om jag bara var helt dum i huvudet. Om det var så att jag som gjorde värnplikten för ca 5 år sen skulle komma ihåg hur Akn funkar som flytande vatten fortfarande. Visst, det sitter inte långt inne. Det som så mycket annat är som att cykla. Men inte ens en spark i rätt riktning fick vi. Inte ens.. Nej, jag vågar inte ens skriva det. DET VAR KASST UPPLÄGG HELT ENKELT! (Jag är inte ensam i min förrvirrade åsikt) Så jag är besviken. Jag gillar ju att panga. Inte bara gillar... det bor en liten skjutgalning inom mig ;)
Vi hade en hel dag sjukvård med. Mer sånt. Meeeer!! Utbildning på de närmsta artiklar vi kommer ha till hands och på "strypsnaran" vi kommer ha i fickorna. Ja, det var bra saker vi fick öva på och se och höra om. Sen var det olika stationer med händelser som hänt. Jag gillar det. Det är spännande och bara man ser de viktigaste och börjar med det viktigaste så är det bara att ploga igenom och hålla ögonen öppna. Min grupp fick bra feedback.
Så var det datasäkerhet. Internetsäkerhet. Jag och mitt bloggande är en stor risk!! Nee.. inte jag inte. Jag har börjat tänka fram ett system som kommer göra mitt bloggande till nått som inte kommer hota någon form av säkerhet. Och jag är en kass "checka in" facebookare så jag ser mig som helt tät ;)
Gymmet då?! Jo, det var ett helt okej gym. Det är ju bara jag med mina tix som har endel att jobba på. Jag blir ju tokig på att jag inte kan visa mig bland massor med folk på ett fullt gym. Grabbarna står och spänner sig framför spegeln och ser ut att veta exakt vad dom gör. Själv känner jag mig som en vattenmelon som bara ser ut att göra fel och efter att istort sätt bara tittat in i rummet är mitt själförtroende i botten. Men, jag tog mig i kragen och cyklade en bit och sen sprang jag lite efter det. Gjorde endel step up och sit ups och så fick jag BB att hålla mittsarna åt mig en stund. Jag var så glad över att min armbåge klarade av det hela.
Vi hade även ett fystest som innehöll multitestet och därefter bip testet (som är istället för 2 km då det var glashalt och livsfarligt att försöka) Multitestet gick bra. Jag vart faktiskt väldigt nöjd. Dock faller jag mycket på att jag inte har armstyrka i världsklass. Men klarade minimumgränsen och det är ju helt okej då vi inte ens behöver göra testet. Men, jag vill göra det igen!! Känner att jag måste göra det igen. Löpandet då? Nej. där behöver jag få endel insikt i att jag inte är helt världelös. Jag har ingen som helst vilja eller motivation till skiten. Jag kan diska, damsuga och tvätta en hel vecka, bara jag slipper den där kvarten av tråkigt lullande. (men inställningen ändras, läs vidare och se..)
Så var den veckan över. Jag var glad över att jag överlevt och åkte av någon konstig anledning till jobbet och pratade runt med alla saknade. Förstår inte att jag kan sakna em så mycket på så kort tid. Betyder mer för mig än vad dom tror... Så jag störde arbetet med min närvaro och lämnade över Snabbfots mössa som jag tracklat på ett tag nu. Tror hon gillade den ;) Så åkte jag med Mu hem. Trött och glad. Åkte hem till min familj på landet där jag spenderade kvällen med vin och god mat.. Så var veckan över. Vila väntade mig lördagen och på söndagen var det sim och styrke. En ny vecka tog fart :)
Kommentarer
Trackback
