En helg full av överaskningar
Jag sitter på landet på mammas bärbara. Jag hör T och Flixen sitta och spela bilspel, pappa duschar och jag har precis betalat räkningarna. Betalat medlemsavgift till Kanotpolon och lite julklappar. Och det viktigaste, kameran. Den är snart avbetalad och klar :)
Igår kväll hände det jag längtat efter. Jag slutade en kvart innan planerat och fick världens tokryck. Jag kände att axlarna inte var döda av kroppskydd och skridsväst så av med skiten och ropa på N. Han tittade på mig som att jag hade slagit i huvudet, hårt och log lite faderligt. (en egenskap jag tror man skaffar ihop med att ens barn växer upp) Han sa att han uppskattade min energi men frågade om jag inte kunde träna själv. Jo, visst tänkte jag och ökade i ombytnad och förberedelserna så att jag inte skulle tappa suget.
Kom in på gymmet med nypåfyllt bubbelvatten (lördagsgodis) och ställde mig på löpbandet. 3 km hade N sagt och 3km vart det. *klapp på min egen axel* Det är faktiskt rätt skönt. På nått vis avslappnande och nerkopplande. Som att man lixom är fast i det. Jag orkar mer. Ska öka mer nästa gång. Kanske springa 4. För jag känner ju att jag klarar det. Det är en fin fin känsla.
Å, pappa ställer sig och lagar spagetti och köttfärsås. Hur underbar är han inte?! :) Tror bestämt vi blir kvar på mat. T har inget att säga till om där ;)
Sen ska vi in och handla, jag ska slänga ihop en tårta och sen ska jag gå över till bror S som fyller hela 27år. "ett år närmare pension" som han själv uttryckte det. Hoppas han blir glad och äter av tårtan. Han vet f*n inte hur man äter.. Att man ska behöva mamma så många ;)
Hur mår då jag? Ja, jag mår bra tror jag. Sover inte så bra och tänker mycket. Suger åt mig av alla intryck och lyssnar på alla pirathistorier som berättas mellan grupperna om tidigare resor och annat kul dom vart med om. Det finns så mycket olika former av nötter innom försvaret så jag är chockad. Dock så är försvaret konstigt låst så det inte går att sprka folk hur som. Dumt och bra i ett. Dumt då dom anställer nya puckon och inte kan göra sig av med de gamla. Bra för att annars skulle man åka såfort man hade en åsikt. För åsikter är farliga saker inom FM. Men, nog om det. Det finns bra människor med och det är dom vi ska ta hand om och vårda. Varandra. Dom vi tycker om <3
Jag har träningsvärk och är glad. Nu är jag hemma. Man uppskattar allt hemma så mycket mer. Men det gör ont att se saker hända och inte kunna vara med och hjälpa som man vill. Vara för långt bort redan nu. Sen blir det jätte långt...
Fick ett paniksamtal igår "Jag har glömt att berätta.." men lilla gumman. Vi har ju inte pratat. Hur ska du då kunnat berätta. Söta människor. Snälla människor.
Men nu ska jag inte sitta här och spilla tid. Jag ska spilla tid framför tvspelet som min bror spelar. Nått bilspel. Jag ska nu spöa skiten ur honom (läs: han ur mig) Hihihi..
Hoppas ni alla får en underbar helg!!
Jag saknar er mer än ni anar..
//Elinen
Igår kväll hände det jag längtat efter. Jag slutade en kvart innan planerat och fick världens tokryck. Jag kände att axlarna inte var döda av kroppskydd och skridsväst så av med skiten och ropa på N. Han tittade på mig som att jag hade slagit i huvudet, hårt och log lite faderligt. (en egenskap jag tror man skaffar ihop med att ens barn växer upp) Han sa att han uppskattade min energi men frågade om jag inte kunde träna själv. Jo, visst tänkte jag och ökade i ombytnad och förberedelserna så att jag inte skulle tappa suget.
Kom in på gymmet med nypåfyllt bubbelvatten (lördagsgodis) och ställde mig på löpbandet. 3 km hade N sagt och 3km vart det. *klapp på min egen axel* Det är faktiskt rätt skönt. På nått vis avslappnande och nerkopplande. Som att man lixom är fast i det. Jag orkar mer. Ska öka mer nästa gång. Kanske springa 4. För jag känner ju att jag klarar det. Det är en fin fin känsla.
Å, pappa ställer sig och lagar spagetti och köttfärsås. Hur underbar är han inte?! :) Tror bestämt vi blir kvar på mat. T har inget att säga till om där ;)
Sen ska vi in och handla, jag ska slänga ihop en tårta och sen ska jag gå över till bror S som fyller hela 27år. "ett år närmare pension" som han själv uttryckte det. Hoppas han blir glad och äter av tårtan. Han vet f*n inte hur man äter.. Att man ska behöva mamma så många ;)
Hur mår då jag? Ja, jag mår bra tror jag. Sover inte så bra och tänker mycket. Suger åt mig av alla intryck och lyssnar på alla pirathistorier som berättas mellan grupperna om tidigare resor och annat kul dom vart med om. Det finns så mycket olika former av nötter innom försvaret så jag är chockad. Dock så är försvaret konstigt låst så det inte går att sprka folk hur som. Dumt och bra i ett. Dumt då dom anställer nya puckon och inte kan göra sig av med de gamla. Bra för att annars skulle man åka såfort man hade en åsikt. För åsikter är farliga saker inom FM. Men, nog om det. Det finns bra människor med och det är dom vi ska ta hand om och vårda. Varandra. Dom vi tycker om <3
Jag har träningsvärk och är glad. Nu är jag hemma. Man uppskattar allt hemma så mycket mer. Men det gör ont att se saker hända och inte kunna vara med och hjälpa som man vill. Vara för långt bort redan nu. Sen blir det jätte långt...
Fick ett paniksamtal igår "Jag har glömt att berätta.." men lilla gumman. Vi har ju inte pratat. Hur ska du då kunnat berätta. Söta människor. Snälla människor.
Men nu ska jag inte sitta här och spilla tid. Jag ska spilla tid framför tvspelet som min bror spelar. Nått bilspel. Jag ska nu spöa skiten ur honom (läs: han ur mig) Hihihi..
Hoppas ni alla får en underbar helg!!
Jag saknar er mer än ni anar..
//Elinen
Kommentarer
Trackback
