"Löpning, prio ett. Övrig träning? Jodå, som godis efteråt.. "
... och historien fortsätter här med vecka 2 i militärkläder!
Denna vecka vart garanterat ett litet bakslag i början då jag lämnade och förträngde "gör allt i rätt ordning.." Nejdå, Elin har inte hämtat ut tågbiljetterna. Och nej, kassa Köpings tågstation kan inte skriva ut biljetter. Nej nej.. Exakt det jag ville höra en timme innan tåget gick?! Nej! Men men, jag hade faktiskt tänkt ut det då jag hade vart vaken i flera timmar innan tåget gick. Har lite svårt att sova på måndagar.. nervös. Har inte kommit in i gängorna än. Så T fick iallafall köra mig till Arboga där jag fick ut mina biljetter och därifrån bar det av med tåget mot Skövde. Där gick luften ur mig och jag somnade.. såklart!!! Riktigt skönt. Jag och mina två muskitörer hoppade av tåget och.. vart f*n ska vi nu? :P Haha, ja det fanns en massa grönklädda att fråga så det var snabbt löst. Men inte något militäriskt med högt staket och taggtråd sålångt ögat såg. Men vi vart guidade och så kom vi till frågan om vart vi skulle. Till det högra regementet eller det vänstra. För inte var det så att det bara var ett alternativ, som på andra ställen. Nej nej.. :) Men efter en massa förvirring och några fina ord över att vi inte hade tagit de andras telefonnummer så löste sig det mesta och pang så satt vi i en lektionssal och redde ut vad vi hade framför oss kommande vecka. Det var truckteori och körning hela veckan. Prov och uppkörning. Veckan rullade igång och äntligen var vi en samlad skara, alla 9. 3 nya ansikten hade tittat in bland annat våran chef. En mycket spännande man med mycket erfarenhet och många åsikter. Oxå en stor gnutta humor och attitityd. Garanterat efter mina förväntningar och mina förhoppningar är fortfarande höga, men numera med god utsikt. Denna vecka var garanterat mindre spännande. Men mycket roligare. Kallt var det fortfarande men det var teori, massa plugg på kvällarna för jag är så himla kass på sånt här. Och jätte nervös blir jag eftersom jag är säker på att jag ska kugga. Jag klarade provet. Jag klarade körningen galant. Och jag överlevde tanken på att befälet framhävde mig flera gånger i en grupp med bara killar. Jag tyckte det var jobbigt. Jag sticker ut så lite jag bara kan. På torsdagen tog Nicke mig i kragen så jag han med ett fyspass med 1 km gång och 2 km löpning. Löpningen under 14 minuter, vilket gav mig väldigt mycket ideer. Och efter det gymma, där jag dödade rygg och mage. Det gav mig en underbar träningsvärk och en spark i röven. För jag kan springa. Jag orkar springa. Och jag kommer fortsätta springa. Det kändes skönt och jag åkte hem med en känsla av att jag kan!
Jag vet att ni har sagt det (iallafall ni som tror på mig) till mig flera gånger. Men jag har faktiskt ärligt talat inte trott er... Nu ser jag det själv. Och jag dör inte av 2 km. Nästa vecka väntar lite press med 3. Men innan veckan är slut kan jag nog det med ;)
Kramar om//Elinen
