ElinLarsdotter

Tro inte att det inte känns, för det gör det. Tro inte att jag blint bara tänker åka utan att fälla en tår. Det kommer aldrig hända..
Jag kommer sakna er alla här hemma, på sätt och vis. Alla har ni en plats i mitt hjärta, där jag värmer och värnar om de bästa av era sidor. De sidorna som gör att ni är så speciella för mig.
Jag är dålig på att höra av mig till er alla.. det kan jag inte komma undan med även om jag skulle vilja. Men jag hoppas ändå att ni inte tycker jag är dum. Se på er själva, har ni tid?
Jag vill hinna med alla, vilket slutar med att det inte blir någon eller något gjort..

Jag är nervös som sjutton. Sover dåligt och är väldigt trött och lättretlig. Tänk om det här skiter sig första veckan.. jag kommer gå i tusen bitar. Jag vill ju åka. Har ställt mig in på detta jätte länge och verkligen förberätt mig och min omgivning från första stund på det som komma skall.
Och som sagt kommer jag att sakna, otroligt mycket. Men det är oxå rätt bra att komma bort, få mer skinn på näsan och tillbaka jävlaranammat jag tappade där någonstans mellan fråna A och fråga B.. Hitta mer av mig själv och utbilda mig på många fler fronter än va "leka"-lumpen gav mig.
Jag är taggad och nervös...
Och armen, inte är den bra än. Bättre.. men inte bra. Har till-och-med ont när jag tar mina "vifta-på-händerna"-promenader. Så vart ska detta leda? Kommer det att stoppa mig.. Avlider av att fläta en fläta men kan jobba rätt bra med den i övrigt nu. Eh, bara jag inte behöver röra mig själv så verkar det funka.

I morse var jag topp of the topp bitch! Så himla grinig och stubinen max en millimeter från explotion hela tiden. Tandborsten, kläderna, nyckeln, den inte fungerande lampan, REGN!!!, halkan och vattnet som forsade in i skona när jag gick årets första morgonpromenad. Ungefär där någon gång smälte jag.. lugnade ner mig samtidigt som pulsen gick upp och musiken poppade på i öronen. Hittade mig själv, kände mig hemma där jag i ensamhet matade på med steg i olika längd och fantiserade om den kommande träningsvärken och hur skönt det skulle bli med en varm dusch på jobbet sen. Prövade några box å kick svingar men det gjorde mest bara ont..
Skön prommenad. Bra start..

Afghanistan.. Japp, det är mitt mål med 2012! Att komma iväg på ett av mitt livs största äventyr. Jag vill iväg och jag kommer komma hem med nya ärr, vänner och kort i shortärmen. Jag är på sätt och vis nöjd över att mina drömmar om hus, hund och barn inte slog in när jag ville. Iallafall när det blev som det blev med precis allt jag rörde vid. Å andra sidan hade jag aldrig lämnat allt det för det här. ALDRIG! Jag anser mig inte vara egoistisk.. I en del delar av mig själv, kanske. Men en sak vet jag och det är att mina drömmar ska aldrig bli tillintet gjorda av att en ny människa kommer in i mitt liv. Jag vet vad jag vill och om det så bara ska vara drömmar resten av mitt liv så är det mina drömmar som ingen kan säga att det inte går eller att jag inte får. För jag styr över mitt liv, fast det inte alltid känns så..
Just nu håller jag på att lära mig vara 2 igen. Kanske inte så superhelhjärtat då jag kommer försvinna och sakna det nå grymt redan som det är. Men jag övar, och jag vet att endel människors åsikter bör man lyssna mer på en andra. Jag har varnt mig med att stå ut med mig själv nu och det är dax att släppa in andra nu..

Nästa vecka, den 9 januari 2012, kommer min utbildning i K-ängen med BB och Niklas sätta igång. Det ska bli kul. Det är då, och förhoppningsvis 3 och en halv månad framåt, som det gäller att visa allt och ta in desto mer. Det är då det gäller så att säga. Det är då det visar sig om Elin är av Affe mtrl eller ej..

Nervositet, vilja och så mycket kärlek. Allt i ett gör en sån som mig utmattad!

Kramar om//Elinen

Ps: God fortsättning på det nya året :) ds.