Äntligen måndag
I min värld har måndagar blivit bra dagar. Det händer massor och blir varje måndag okej att räkna bort en vecka till till hemfärd. Nu 4 veckor :D
Inatt var det i vanlig ordning stjärnklart. Det är vackert och jag kan känna igen endel stjärnbiler hemmifrån. Oftast aningen snevridna, men vad gör det? Jag har kommit på att här nere överskrider jag min mörkerrädsla varje dag. Kl20.00 är det svart här. Inte helt, stjärnorna lyser upp och när månen behagar lyser även den upp. Mörkerrädslan har vart min störsa skräck här i livet (ihop med totalpsykade människor som gömmer sig i mörkret och vill mörda) och här nere borde det kännas ännu mer påträngande. Men det är totalt omöjligt. Jag skulle behöva natt mig själv runt 19, och det är då träningen drar igång. För någon vecka sen hoppade nått upp mot mig där jag gick på vägen och mosade på till musiken. Behöver jag berätta att jag bokstavligt talat höll på att dö. Skriket hördes säkert över hela stora kampen och pulsen var.. ja, hög?! Jag rörde mig därifrån och slog av alla kläder då jag var rädd det var en sån där hoppande kamelspindel. Jag vet än idag inte vad det var och lika bra är nog det. Det är den hemskaste tanke jag har när jag går runt här och på nått vis så är den där kamelspindeln så mycket bättre än det jag tror gömmer sig i mörkret hemma.
Inatt vaknade jag upp ur en hemsk dröm. Minns inte vad den handlade om eller vad som väkte mig. Men jag låg där i mörkret och ville gråta medans jag fokuserade på vart jag var, att inget hade hänt och att jag var tvungen att somna om. Jag villar inte mardrömmar (vem gör det?) och har extra svårt att hitta lugnet när jag inte är hemma.
Vart är mitt hemma..?
Kram på er!!//Elinen
Inatt var det i vanlig ordning stjärnklart. Det är vackert och jag kan känna igen endel stjärnbiler hemmifrån. Oftast aningen snevridna, men vad gör det? Jag har kommit på att här nere överskrider jag min mörkerrädsla varje dag. Kl20.00 är det svart här. Inte helt, stjärnorna lyser upp och när månen behagar lyser även den upp. Mörkerrädslan har vart min störsa skräck här i livet (ihop med totalpsykade människor som gömmer sig i mörkret och vill mörda) och här nere borde det kännas ännu mer påträngande. Men det är totalt omöjligt. Jag skulle behöva natt mig själv runt 19, och det är då träningen drar igång. För någon vecka sen hoppade nått upp mot mig där jag gick på vägen och mosade på till musiken. Behöver jag berätta att jag bokstavligt talat höll på att dö. Skriket hördes säkert över hela stora kampen och pulsen var.. ja, hög?! Jag rörde mig därifrån och slog av alla kläder då jag var rädd det var en sån där hoppande kamelspindel. Jag vet än idag inte vad det var och lika bra är nog det. Det är den hemskaste tanke jag har när jag går runt här och på nått vis så är den där kamelspindeln så mycket bättre än det jag tror gömmer sig i mörkret hemma.
Inatt vaknade jag upp ur en hemsk dröm. Minns inte vad den handlade om eller vad som väkte mig. Men jag låg där i mörkret och ville gråta medans jag fokuserade på vart jag var, att inget hade hänt och att jag var tvungen att somna om. Jag villar inte mardrömmar (vem gör det?) och har extra svårt att hitta lugnet när jag inte är hemma.
Vart är mitt hemma..?
Kram på er!!//Elinen
Kommentarer
Trackback
