Efter en slitig vecka..
Full fart i Elins tomteverkstad. Fy sjutton! Jag skulle njutit mer av de veckor vi hade ren och skär teori. Nu är det utrustning på och "leka" soldat hela dagarna fram till om de 4 veckor då planet lyfter till Affe för mig och mina vänners del. Har mycket (tränings-?)värk i högerhöften. Obekvämt och otrevligt men det är där det är och jag vet att de kommer från alla vridningar och benböj som genomförts.
Veckan har bjudit på torrövningar och en massa pangande med både små och lite större maskiner. Från bilar och till fots. Sammanstörar och mörkerskjutning. Jag gillade själva övningen, när man väl gjorde den. Allt går så sakta och ska vara så himla krongligt i grönkläder. Saker som skulle kunna vara sååå mycket smidigare. Men hjulspåren verkar vara lite gör djupa för att kunna göra nått annat än på de sätt som det alltid gjorts på. Sen spyr jag galla över alla j*vla stela idioter som ska föreställa utbildare. Gapande, stenhårda idioter (ursäkta) som står och får allt att låta så lätt och okompliserat. Utan utrustning och när man levt med det i år: JA! Men jag får taggarna utåt såfort dom ska låta som dom är gjorda av stål och inte har känslor. Känslor och medkänsla är ingen svaghet, snarare en förmåga att förstå och gör människan stark. Inget dalt, bara rakhet och förståelse. Men jag tror jag vet vad det är... det är jobbigt. Stackarna.. Militärer alltså.. Suck!
Men men, jag dog inte och har lärt mig att jag är en rätt okej soldat som man kan räkna med, ger allt och hittar bra lösningar. Jag har oxå insett att med rätt taktik och gärna endel adrenalin så klarar jag av att släpa runt de flesta som kan tänkas skadas. Fast nu är det ju så att svenska soldater är av järn och hjärtlösa så inge blodspill här inte... (eller?!)
Som ni förstår har det frysit, blivit lera från topp till tå och smärtat både här och där. Dock var det absolut roligaste som hänt helikopter övningen. Jag fick kalla ner en sjukvårdshelikopet ute på en mycket trevlig kladdig åker, helt själv. (Stolt idiot) Börjar känna mig mer bekväm med folket i grupperna jag jobbar med oxå vilket gör det roligare. Sen är ju jag och namn nått som inte går hand i hand så där får jag jobba stenhårt!
Men nu är det helg och jag och T checkar in på Idas brygga efter att jag solat och nyss kramat både min stora bror och mina 2 föräldrar. Det är kärlek det..
Men nu är det en helg framför mig!
Hoppas ni får en lika bra som jag :)
Kramar om massa//Elinen
Lite bilder:
7
Veckan har bjudit på torrövningar och en massa pangande med både små och lite större maskiner. Från bilar och till fots. Sammanstörar och mörkerskjutning. Jag gillade själva övningen, när man väl gjorde den. Allt går så sakta och ska vara så himla krongligt i grönkläder. Saker som skulle kunna vara sååå mycket smidigare. Men hjulspåren verkar vara lite gör djupa för att kunna göra nått annat än på de sätt som det alltid gjorts på. Sen spyr jag galla över alla j*vla stela idioter som ska föreställa utbildare. Gapande, stenhårda idioter (ursäkta) som står och får allt att låta så lätt och okompliserat. Utan utrustning och när man levt med det i år: JA! Men jag får taggarna utåt såfort dom ska låta som dom är gjorda av stål och inte har känslor. Känslor och medkänsla är ingen svaghet, snarare en förmåga att förstå och gör människan stark. Inget dalt, bara rakhet och förståelse. Men jag tror jag vet vad det är... det är jobbigt. Stackarna.. Militärer alltså.. Suck!
Men men, jag dog inte och har lärt mig att jag är en rätt okej soldat som man kan räkna med, ger allt och hittar bra lösningar. Jag har oxå insett att med rätt taktik och gärna endel adrenalin så klarar jag av att släpa runt de flesta som kan tänkas skadas. Fast nu är det ju så att svenska soldater är av järn och hjärtlösa så inge blodspill här inte... (eller?!)
Som ni förstår har det frysit, blivit lera från topp till tå och smärtat både här och där. Dock var det absolut roligaste som hänt helikopter övningen. Jag fick kalla ner en sjukvårdshelikopet ute på en mycket trevlig kladdig åker, helt själv. (Stolt idiot) Börjar känna mig mer bekväm med folket i grupperna jag jobbar med oxå vilket gör det roligare. Sen är ju jag och namn nått som inte går hand i hand så där får jag jobba stenhårt!
Men nu är det helg och jag och T checkar in på Idas brygga efter att jag solat och nyss kramat både min stora bror och mina 2 föräldrar. Det är kärlek det..
Men nu är det en helg framför mig!
Hoppas ni får en lika bra som jag :)
Kramar om massa//Elinen
Lite bilder:
7Kommentarer
Trackback
