ElinLarsdotter

Är det en tränd det här med dock-temat på festerna? Jag vet, jag är inte så "med" i tränder och vad som händer hemma men när 4 kompisar klär ut sig till läskiga dockor, då ÄR det nått jag missat. hjälp?! Tell me now!

Lolas bild kommer jag ha svårt att få ur huvudet.. (dock vart det lite lättare efter att ha sett den taggade partybilden efteråt, så tack för det Lolas kompis)

 

Jag är ju dock mer åt Allhelgona-hållet jag. Mys, tända ljus och eftertanke. Tankar till de som en gång lämnat en. Tid att minnas tillbaka på de goda och roliga tiderna man haft..

Jag saknar mina mor- och farföräldrar något kollosalt när det är sånna här helger och ibland är jag rädd att jag aldrig riktigt sörjde "klart" dem när dom lämnade oss en efter en. Jag vet att jag inte tog mig tid att vara ledsen. Ville vara stark för mina föräldrar och mina bröder, var det vän som man pratade med och gav råd och samtidigt var det mycket i skolan och flytta och renovering hemma. Känns elakt på nått vis! Som att dom inte var så betydelsefulla fast dom självklart var ett varmt inslag i mitt liv. Jag var ju tonåring.. Vi hade planer. Jag skulle bli grym på lantbruket med farfar. Jag skulle resa till olika ställen med Farmor. Jag skulle blir en grym loppis-nörd och inreda fantastiskt med min mormor. Anna-greta, du skulle göra mig till en hemmafru med bakkunskaper INGEN har idag. Vi han aldrig riktigt bli vänner ens.. Och du busiga "lotta-vakt", vi skulle bli ett oförstörbart team. Vi hade planer.. och jag vart själv kvar. Ibland önskade jag att vi hade bytit plats, för jag kunde inte fullfölja äventyren utan er..  Jag var bara en förvirrad tonåring i ett ledset hus på landet.

Men jag har lärt mig mycket om sorg nu, på ett intensivt och tungt sätt. Ni lämnade mig under en för kort period.
Jag saknar er.. jätte mycket! Jag hade velat att ni var med och träffade mina vänner och lärde mig alla era knep i matlagning, bak och att njuta av livet! Höra alla era historier om och om och om igen, som jag älskar.. Jag hade velat att ni såg mina barn och att ni gav mig alla uråldriga förslag som jag ALDRIG skulle vilja följa. Jag skulle behövt er en liten bit till in i mitt liv, så som jag kom in i erat..

Men nu när det inte vart så så hoppas jag att ni har det bra endå. Fast jag är rädd för döden och att tanken på den skrämmer mig till panik, så vill ajg på nått vis att det ska finnas nått bra efter detta. Att ni är friska och mår bra. Att ni grävit ner stridsyxor och att ni fortsatt vidare..

Kommer hem och tänder ett ljus för er snart, när mitt äventyr här nere (som ni för övrigt aldrig hade släppt iväg mig på) är slut och jag äntligen kan andas sandfri frisk luft igen. Kommer och pratar med er.. som innan <3

 

Kramar om//Elinen