känlor
Det är lite vemodigt att lämna det här sandlandet bakom sig. Trots att jag läääängtar tills jag slipper akta mig för spolplatsgubben. Som det är nu så går jag aldrig ut själv utanför förrådsdörren för jag vet att då kommer han kutandes och ska pussas kramas gråta och be om att få komma till sverige. Jag ORKAR inte.. Så jag håller mig inne! Men folket som kommit ner nu, dom gör detta lite roligare ibland och det är då den där pyttelilla önskan om att få stanna en stund och få en rolig uppfattning av utlandstjänst kommer krypandes. Sakta men säkert..
Sen så kliar det så mycket i benen när det är så nära nu. Som om jag lika väl kunde börja gå själv så jag kommer fram någon gång till mitt sverige.
Nu ska jag göra lite blodig eftersökning på hemliga näten. JipppiiiiI!! eller nått
Igår fick pappa ett laservattenpass i farsdagspressent! Grattis älskade pappa <3
och kallingar och en mustach-tshirt, såklart!!!
Morgonpromé i morse, fin måne.. Glad Elin! I kväll är jag trött.. i morgon flygs det!
Varma måndagskramar//Elinen
Kommentarer
Trackback
