..därför..

Det är en lite tyngre arbetsplats jag jobbar på idag än för 2 veckor sen. Ilska har bildats, ord har sagts som inte borde uttalats och beslut utan att stå för dem har tagits. Det är inte samma sak längre.. Irritationer som förut gått att trycka bort har bubblat upp till ytan som olja på vattenytan som väntar på att få tända till. Och jag min blåögda fjolla fattade inte att jag vart överkörd innan det var för sent. Men det är inte mig jag lider för. Det är hur min chef behandlar sin personal, mina vänner, som gör ont i mig. Hur han talar om "ge och ta" medans han egentligen säger att vi bara ska ge. Och att han pratar runt den heta gröten utan att ens prata med den personen det faktiskt gäller. Den som faktiskt borde få höra det före alla, först, eftersom det handlar om bara en person. Men nej, istället gör han det värre och värre. Jag tar åt mig aldeles för mycket, jag vet det. Men jag mår inte bra när jag vet hur fel han behandlar mina vänner. En chef skall vara en förebild. Alla är människor, men en chef ska vara den man ska spotta och fräsa om ibland men endå den som håller ens rygg uppåt och är personalens ansikte, som vill sin arbetsstyrka väl. Så är det INTE här. Här är det lite djurens lag på nått vis..
Så kommer nästa chef tillbaka från sin leave och klagar på att det är dålig stämning och att ingen hakar på att tex fixa en grillkväll eller göra en "fs23" skyllt (som hon för övrigt poängterade skulle göra EFTER arbetstid.. har jag nämt ge och ta?!)  Men hur kul är det att arrangera en grillkväll när man inte får nått för slitet? Eller lägga ner tiden på en skyllt när det bara är en klapp på axeln för det. Det vi vill ha är en rakryggad chef som jobbar med och för oss. Det får vi aldrig! Hur mycket ge och ta är det då?
Vi tycker om varandra i gruppen, men vi kan inte älska alla! Och vi kan inte sitta och le i 9 veckor till bara för att någon tycker vi är prompna. Masken har åkt av, vi är trevliga mot de trevliga och ger inte en millimeter mer än vi får. Jag vägrar göra nått mer som inte är innom mitt område för någon som aldrig ger. Och får jag höra något liknande om mina vänner igen, då går jag och packar min väska! För det här är det mest skamliga jag vart med om!! Till och med för försvarsmakten.
 
-Out!-

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0