helt plötsligt släpper jag in det. känslan av att vara själv. jag är själv. och det har hänt endel för att jag ska komma fram till insikten jag nu stirrar på. som stirrar tomt tillbaka. ensam och frusen var det "syndigaste" jag kom fram till under min förmiddag mot nyktert tillstånd. ville ha en kram. ville sitta nära. men jag har ingen sån att sitta nära. för jag släpper inte in människor som bryr sig om mig. håller dem på tryggt avstånd. men hur tryggt är det? jag känner inte. ser inte människor som dom är utan tar bort alla möjligheter. allt som distraherar. allt som gör att jag kan känna nått. värme. pirr. förvirring. ge mig chansen att drömma en dröm. skapa hopp. bort!!! kanske är det så att det nu kommit till en vändning. kanske kan även denna sida av mig få hitta tillbaka.. kantstött och sne. varm och glad.bakisstatus: överlever med råge tågstatus: påväg mot Linköping på sträcka 2 av 5.Funferingsstatus: kaos är inte en underdrift
