mitt liv, mitt tänk

Idag har jag sovit. Man kan ju tro att jag jobbar 7-4 som de flesta andra, men nej. Jag är ett sånt där specialfall som blir sjuk ibland. Visst, jag är inte döende. Och nej, jag borde kanske inte vara hemma. Men på lördag drar jag iväg på mitt första träningsläger med landslaget och det känns som att jag vill vara frisk då. Så idag, efter att ha vaknat med en apelsin i halsen hualigen bestämde jag att jag blir hemma och ser om det blir bättre. OCh nu när kvällen närmar sig är frågan om det blev det? Bra fråga...?! Men jag har sovit 13 timmar. Plus dom två jag tog på soffan igår kväll mellan 19-21. Så jag är inte ledsen sömnmässigt. Drömt bra drömmar och sovit tumgt och gott mellan dom X antal kiss och drickpauserna. Jag ser numera min sömn som en match som jag vill vinna. (nej tyvärr, ingen vinnarskalle har vuxit fram än) Det är tömma skallen som gäller och sen sova. Varje gång jag behöver gå på toa ska det i minst ett glas med vatten så jag inte får vätskebrist. Tror att jag allt för ofta lider av det då det är torrluftat på jobbat 8timmar om dagen och sen massa träning på det. Min teori är att jag då blir mer mottaglig för sjukdomar. Rätt eller fel så kör jag på det nu. Vatten är ju bra har jag hört!
Så sömn och framför tven har jag setat. Sen satte jag igång till ett halvförsök att börja förpacka. Det gick ju sisådär med den saken. En hjälm behöver jag med.. Och så skulle jag vilja köpa en flytväst. Se vilka udda problem man har som kanotpolospelare...! Och då, mitt i mitt ryck så kliver Mu in och kläcker ut sig" vadå sjuk?" Haha, jag med DURÅ!!! ;) Sladd fick jag och hon ett lim så var vi båda nöjda. Jag kunde starta datorn igen efter mitt lilla "gömma datorn" projekt började. Det är inte klart, den står där i hålet på byrån och väntar på att döljas, men nu börjar saldddragningen ta form och den delen är ju alltid kul. Sen var väl energin slut så det blev att göra rent hos Melon och nu sitter jag här igen. I morgon har jag ett födelsedagsbarn som borde bli firat. Hon fyller stolta 40 och en kram måste hon ju få :) Så ska skvallra lite med hennes karl ikväll och sen sova. Ringa familjen borde jag med.
Grannarna kollar på sport i rummet mittemot. Nej jag har inga lägenhetskompsar, fast man skulle kunna tro det. Satan vad jag flyger upp när dom skriker av glädje (och ibland sorg) när det blir mål. Det är lite mysigt oxå, det är det faktiskt. Lite liv i min tomhet. Min och Melons lilla värld.
Nej nu ska det skvallras vidare på telefonen och sen ringas hem. Se lite tv och så åter till min favvomatch: Sömnen!! En härlig sport jag behöver ge mer tid och kärlek.
Och mina dagar måste få slut på allt lägenhetspill så jag kan börja vara social igen. Detta tar knäcken på mig!!
 
Nåväl, god natt mina kära vänner//Elinen
 
jag saknar det!!! (okeeeeej?)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0