kabooom

jag ger nog fanken upp.. det är nog sanningen. men eftersom jag aldrig nånsin slutar tro eller hoppas (sjukt illa) så är det aldrig rå tråkig bitterhet som lämnar mig endå. jag tror att det finns gott i alla. att alla kan bli bättre och alla bidra till en bättre värld. men alla är inte värda min vänskap, min tid eller min värme för det..

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0