alkoholångor- modigare vs ensamåynklig

det är ju det som är frågan. alla känner sig ibland ensamma, det är inget konstigt med det. men när hör man av sig på tristess och när är det personen i fråga som drar? när är det okej att höra av sig bakis och när är det bara ett rop på ömhet i en smet av ångest och plåga?
ibland fattas det någon i allas liv. en 2samhet som är lika naturligt som blod i ens åror. om man förnekar, förtränger eller vägrar ha det så, fine! men leta aldrig i papperskorgen efter nått som du en gång kastat. och se om en tisdag är lika roande som en söndag lunch..

Snabbfot, du har så rätt, man väljer själv vem som duger vid ens sida. men hur väl jag än vill tro det är så som det är vet jag att jag är ett utdött släkte i detta 'liggaruntsamhälle'. leker man inte den leken så har man gjort det. det är nästan som en gyllene tråd.. och kvittar lite vilket som med. känslor! eller har vi så sexuell drift att vi kan glömma allt med känsla och or?
nåväl, bara starka 26. jag hinner med fler minor och fler människor som kommer ge mig bredare syn på det jag redan hittat min ståndpunkt i.
nu blunda igen! toppen. .
god natt//Ellan

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0