saaaaknar (åter till historia)
det vart inte som jag tänkt där heller. den där gången när jag faktiskt satsade på den där underbara toffeln som svansade efter mig. som ville ge mig mina drömmar..det var inte bara jag där som brast det, bara att jag tog det till handling.. det var jag som kände hur vi sakta gled ifrån varandra, pratade - men inte om det viktiga, och han tog inte tag i sitt liv - han trivdes som det var. inget fel i det, bara att det är smått omöjligt att ha så höga drömmar och leva det livet. det går inte hand i hand, ens nästan. och med honom kände jag mig älskad. men hur ska jag kunna älska honom som han förtjänar när jag bara ser honom tyna bort och mig bli större än på länge?!och nackdelen med mig är ju att jag gått å blivit liite kanske väl självständig. jag blir tokig på plåster. jag måste få andas och fast han släppte mig så kunde jag aldrig riktigt det.ledsen att det blev som det blev.. men du har det bättre utan mig.det är väl en hemskt dum grej, att jag faktiskt tror människor har det bättre utan mig. men det är så jag ser det och vet att så är det faktiskt. jag gör mer skada än nytta om du inte pratar med mig, har en åsikt och egna drömmar. ..
Kommentarer
Trackback
