tar mig ut..
igår kom jag inte ut från lägenheten förutom när vi åkte och handlade. idag tog det emot med, om inte mer. jag är den enda människan som kan sätta käppar i mitt hjul här.. ändå påverkar hemma mig så jag känner att jag bara vill gömma mig i golligockens lägenhet och fördriva dagarna med virkning, pärlning, laga lite mat och baka (som är dagens projekt) Men jag tog mig ut och har kanske gått 1km ca. runt vattnet och sitter nu på en brygga och intalar mig själv att de svallande vattnet i tjärnen inte kan göra mig sjösjuk. går sådär..Inget ska få besrämma hur jag mår och vad jag ska i mitt liv. men påverkas gör jag.. lyssnar på min kropp när den vill sova från alla tankar, när vägen från soffan till allt är för långt och när jag känner mig smutsig fast jag inte gjort nått.. Varför gör karma såhär mot mig? jag kan inte vara en så ond människa att jag måste kliva på minor såfort jag kliver utanför trygg mark... Är det inte människor som är mitt folk? Igår sa Golligocken att han såg upp till människor som tappar fotfästet och tar tag i sig och flyttar iväg till nått i ingenstans och lever på ingenting tills man hittar sig själv och upptäckt en ny del av världen på cupen. Det lät så härligt. Men den är inte jag.. Skulle aldrig klara att lämna dom som finns på trygg mark. det finns för mycket skit, som jag tar för lång tid att inse vad dom är. människor tar så mycket dom kan, sårar och lämnar.. jag tror jag är rätt bra i mig själv och vart jag vill. jag har inga höga krav, snarare fjuttiga (enligt min norrländska vän) Mitt sätt är kanske inte rätt. Och kanske är det dom jag har nu som kommer vara mina hela mitt liv. jag tror inte den tanken gör mig ont egentligen.. jag tror faktiskt jag klarar mig exemplariskt med er mina älskade vänner. Jag bryr mig ju om er så jag har fullt upp. vill finnas där, det mår jag bra av!! Har jag lärt mig nått är det att skrika dig i ansiktet när du går för långt. inga mer pedistaler. ärligheten. fattar du hur du behandlar mig? eller ser du bara dig själv, som ett barn. du som tror att jag lämnar allt för, jag vet inte vad.. Du kan inte lova mig ett skit som du lever och den lilla bit jag sätt vill jag inte röra mer. aldrig!jag känner mig som en uttittad liten konstig turist här. dom har skjutövningar en bit bort och jag sitter bra här. lite gömd med utsikt över vad som händer just här.. lyssnar på Winnerbäck och andas. bästa resan på länge!! synd att jag är ett skitkasst sällskap...Mer filmkväll åt folket!!!!!! :))
Kommentarer
Trackback
