ElinLarsdotter

Med min kaffekopp rykande varm och med en fin brytning av vanilj sitter jag vid bordet som är fullt av alla de olika julkort man kan tänka sig.

Jag har spelat match. Jag har vart i halvdvala i soffan och tittat på första hobbitfilmen som jag sparat på länge. Och nu sitter jag här och har insett att jag är en rätt krävande människa. Och där tänker endel av er "vad har hon nu slagit i" men det är inte så illa Jag följer i mycket, är flexibel och släpper allt och mycket mer när jag vet att jag behövs. Men jag vet att jag mer och mer bygger en mur. Och är du inte min vän kommer du inte ens nära, vad du än tror. Jag har helt klart blivit en känslig själ. Tårar är alltid nära. Men jag lovar att kliver du innanför och ger dig på det och de jag skyddar så gott dom låter mig så har du väckt nått du kommer ångra att du ens tog luften du behöver för att andas inärheten av. Och så är jag. Och är du inte en pusselbit i min karta, min trygghet när det blåser och min stridskamrat när helvetet bryter lös så är du bara en fin människa av många andra. Alltså väldigt otroligt något jag tar med mig vidare om du inte lämnar djupa bra avtryck.

Jag släpper inte in dig. Jag är svår att komma åt. Om vi inte klickar. Och om jag inte litar på dig.

Jag är ingen nöt att knäcka. Jag är ingen du behöver instruktionsbok för att förstå. 

Jag är bara jag. Och jag vill ha det som känns rätt eller ingenting. 

Så nu:

Hej! Jag heter Elin och antingen vill du förstå mig och jag ger dig chansen eller så går du bara förbi. Jag kommer aldrig klandra dig.

Storhetsvansinne är inget jag besitter.. Men jag är värd det bästa!