på resandefot 1.1
Dåså. Då är jag här nere. Efter 11 timmars flyg så ligger jag på sängen nyduschad. Det vart lite bättre än jag trodde. Vi var i tid till flygplatsen, jag och min mor. Bara det är magiskt. Klappade hundarna och gav mamma en kram. En av de smidigaste sakerna med Arlanda är helt klart egen-incheckningen. Men den ville inte funka. Så vandrade till infon där hon lite lätt berättade att det var klart att jag inte kunde checka in när jag var skriven som man i systemet. Mohaha! Så illa är jag väl inte ;)
Sen hittade jag spriten lilla paradis 😍
Men jag handlade ingen. Bra eller dåligt lär jag känna när jag landar hemma i vardagen igen. Handlade lite annar och satte mig å vänta på flyget. S ringde. Och hux flux satt jag på planet och visste inte om jag skulle skratta eller gråta. Det är en tung känsla att lämna någon hemma när allt man vill är att sitta ihop med honom egentligen. Och alla mina vänner, ni är hemma och jag är här. Utan er... Vi klarar oss, absolut. Men konstigt känns det. Och inte har jag piller till min rygg heller så resan ner var sisådär rolig. Men sen rullade allt på. Trevligt folk. Sov säkert 2 timmar i bussen. Det var lovely!
Och väl på hotellet blev jag inställd i ett superfint rum med bamsesäng och lyx. Jag är nöjd. Hoppade i badkläder och gick ner och kände på vattnet som jag ser ifrån min balkong. Jag ser havet!!!!!!!
Badade fötterna, gick lite, la mig i en solstol och somnade. Men nu är solen påväg ner och jag funderar på att ta taxi eller gå till den där bankomaten 4 km bort (tydligen). Vill gå men det är ju lite si å så såhär första dagen. Och MAT behöver jag ju :P Så vi får se hur jag löser det. Allt löser sig..
Ta hand om er ♡
Kommentarer
Trackback
