på resandefot 2.1

Det började med vind. En annan vind än den de andra dagarna. Och jag fick några droppar på mig i solstolen samtidigt som personalen gick och band ihop parasollen. Dom hade oxå vart med förut. Jag packade ihop mig fast jag såg att de stora regnet inte skulle nå mig på en stund. Att åskan inte var nära. På en rätt bra stund. Jag dödade tanken på att gå in med elektroniken och sen ge mig ut för att möta ovädret med en promenad på stranden. Jag gick in. Satte mig. Kylde ner kroppen i acn. Väntade på det personalen visste var påväg. Och sakta vart himlen mörkare och diset kom krypande. Vinden avtog och himlen öppnade sig.

Jag ska aldrig mer sluta läsa eller lyssna på böcker. Det ger mig så mycket. Så mycket som jag glömt att jag gillade. Språket. Inlevelsen. Och ordförrådet..

Disen som såklart var regnet som nådde den torra marken och dunsta. Innan det blev så många att dom dränkte ytan och blötlade marken. Med buller och brak. Blixtrar. Muller som rullade in över havet. Storslaget. Mäktigt. 
Strömlöst. Fnitter. Och mer regn. Forsande ner från skyn.
Jag tog såklart mitt pick å pack ut på balkongen där jag sjönk ner i en stol och bara njöt. Njöt av luften, ljudet och stunden av det Thailand saknar. Kan det regna här? I den varmaste månaden på säsongen. Under torrperioden? Ja! Sist hade jag och Björn fina skurar och storslagna skådespel utöver det hav jag idag med ser ut över. Fast denna gång sitter jag ute. Denna gång har jag ork att njuta. Och, självklart, pausa ljudboken och slå på Spotify. Musik som flödar. Musik som jag älskar. Musik som gör allt i livet lite bättre, tydligare, lättare?  
Så början eller slutet av månadenmars kvittar. Regn kommer och hälsar på lite kort. Gör en uppmärksam. Så dom som sköter fritidsresors väderprognoser var inte helt ute och cyklade trotts allt. Dom var bara lite ute i förväg. Och om dom har helt rätt blir det mer av den här varan i morgon med. Men då förhoppningsvis efter att ha haft ström en stund igen. Jag försöker lära min kropp att ta vara på acn och kylan, på de kanske 23 graderna, och lugna min hud. Vill inte ha mer värmeutslag. Och fast dom är lindriga och snälla bör jag ta hand om dem.
Regnet har i skrivande stund avtagit efter 30minuters fritt fall. Åskan har tystnat. Och i lurarna sjunger det "i be no fool for your loving no more"...   
Nästa steg är ström. Sen dusch. Och därefter en middag i lyx är planen. Vad dom nu kan erbjuda i den utsträckningen här. Kanske pasta? ;)

Som texten som nådde mig nu på morgonen sa "måndagar är mycket bättre på stranden". Jag håller med. Och jag har en till måndag att njuta på stranden. Av värmen och solen. En måndag till innan vardagen jag så grundligt saknar och människorna jag så krävande och tragiskt saknar sönder efter är så nära igen som dom vart när jag åkte. En måndag till innan allt blir till en vardagstrall igen. Nästan iaf. Först påsk. Påsk och ett kärt återseende med en människa som gör mig bättre än jag är,  trotts att jag blir korkad på köpet. Och en tatuering. Ja, det är väl i stort så. Det plus mycket mycket mer av livets små goda i det stora alldagliga kaoset som kallas livet...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0